Tyskland står inför en historisk inskränkning av yttrandefriheten. Den nya koalitionsregeringen mellan CDU och SPD vill förbjuda medvetet falska påståenden. Kritiker kallar det ett "lögnförbud" – och ser paralleller till auktoritära regimer.

När CDU:s Friedrich Merz den 9 april blev klar som Tysklands nästa förbundskansler lovade han hårdare tag mot migrationen. Men samtidigt som regeringen vill avskaffa snabb naturalisering och tillåta gränsavvisningar, introduceras ett avtal som väcker uppseende i en helt annan riktning.

I den nya koalitionsöverenskommelsen deklareras att ”spridningen av medvetet falska påståenden inte omfattas av yttrandefriheten”. Det är ett uttalande som skapat ramaskri bland både jurister och yttrandefrihetsexperter.

"Massivt ingrepp i vardagen" Volker Boehme-Neßler, professor i juridik vid universitetet i Oldenburg, kallar förslaget ett allvarligt avsteg från demokratins grundprinciper: – Jag får säga dumheter – det är min frihet. Det är inte statens sak att avgöra vad som är sant i alla lägen, säger han till Bild.

Även advokaten Joachim Steinhöfel uttrycker oro över de luddiga begreppen i avtalet. Vad är egentligen "hat" och "hets"? Dessa uttryck saknar fast juridisk definition i Tysklands rättssystem. Trots detta kräver koalitionen nu att medier aktivt ska bekämpa "hat, hets och informationsmanipulation".

En farlig europeisk trend Förslaget ses som ännu ett steg i en oroande utveckling där västvärldens regeringar åberopar "desinformation" som förevändning för att inskränka medborgarnas yttrandefrihet. Likt EU:s DSA-lagstiftning öppnar Tysklands nya linje upp för statligt godkända sanningar – och därmed också statligt definierade lögner.

Det som på ytan presenteras som ett skydd för demokratin riskerar i praktiken att bli dess motsats: ett system där staten sätter gränser för vad som får sägas, tänkas och spridas.

Relevans för Sverige För en svensk publik är utvecklingen i Tyskland högst relevant. EU:s lagstiftning om digitala tjänster och hatbrott har redan påverkat svensk debattkultur, och ett prejudicerande "lögnförbud" i ett av unionens kärnländer kan bana väg för liknande tendenser här.

Att CDU – ett traditionellt borgerligt parti – går i bräschen för denna typ av inskränkningar visar att hotet mot yttrandefriheten inte längre bara kommer från vänsterhåll. Det är en bredare politisk rörelse, där makten allt oftare går före principerna.