Rekordgåva från världens mest kände investerare Warren Buffett, 94, fortsätter att leva upp till sitt löfte: att skänka bort merparten av sin förmögenhet under sin livstid. Den här veckan donerade han Berkshire Hathaway-aktier värda 6 miljarder dollar – motsvarande över 57 miljarder kronor – till fem välgörenhetsstiftelser.
Det är den största donationen hittills i Buffetts filantropiska gärning, som inleddes på allvar 2006 och formaliserades i och med Giving Pledge 2010. Över 9 miljoner aktier går till Gates Foundation. Resten fördelas mellan Sherwood Foundation, Howard G. Buffett Foundation, Novo Foundation och Susan Thompson Buffett Foundation – alla kopplade till familjen.
Frivillighet i praktiken – utan byråkrati eller tvång Buffetts val är ett exempel på frivillig förmögenhetsomfördelning i en fri marknadsekonomi. Ingen skatt, ingen statlig omfördelningsmekanism, ingen påtvingad rättvisa – utan ett personligt beslut om att använda sin rikedom för det man tror på.
Det visar att generositet och samhällsengagemang inte kräver höjda skatter eller politiska dekret. Det kräver snarare framgång, äganderätt och ett fungerande civilsamhälle – där människor själva väljer hur de vill bidra.
En liberal kontrast till tvångsfördelning I en tid där vänsterpolitiker föreslår nya förmögenhetsskatter, skattegolv på global nivå och statliga styrsystem för välgörenhet, framstår Warren Buffett som en liberal motbild. Han har visat att stor förmögenhet inte utesluter ansvar – men att ansvar är något man tar, inte får påtvingat sig.
Det civilsamhälle som byggs genom privat filantropi tenderar dessutom att vara mer effektivt, mer målinriktat och bättre förankrat i verkliga behov än statliga program med politiska lojalitetskrav och administrationskostnader.
En påminnelse till Sverige Svenska debattörer borde ta intryck. I stället för att misstänkliggöra framgångsrika entreprenörer eller ropa efter statliga omfördelningsmaskiner, borde man skapa ett samhällsklimat där fler – likt Buffett – vill och vågar bidra.
Det sker inte med hot om skatt, utan med förtroende för människors förmåga att själva göra gott med det de äger.
