En märklig prioritering i kristid Sverige befinner sig i en ekonomisk kris med urholkade reallöner, rekordhög kriminalitet och ett välfärdssystem som knakar i fogarna. I det läget väljer Socialdemokraterna att föreslå en generell höjning av barnbidraget – en åtgärd som även skulle ge mer pengar till höginkomsttagare i Danderyd och Östermalm.
Det är svårt att se logiken. Om syftet är att stötta de familjer som verkligen har det tufft, varför då höja ett bidrag som per definition är helt odifferentierat och tillfaller alla – oavsett om man är ensamstående deltidsarbetare eller börs-vd?
Selektiv solidaritet eller valfläsk? Socialdemokraterna försvarar sitt förslag med att barnbidraget är ”träffsäkert”. Men träffsäkert för vem? I praktiken är det en dyr och bred åtgärd som slösar resurser på grupper som inte behöver dem. Samtidigt saknas riktiga reformer för att stimulera företagande, jobbskapande och tillväxt.
Mycket pekar på att förslaget snarare handlar om valfläsk än om ansvarstagande politik. Det är enkelt att utlova mer pengar till alla barnfamiljer – men det är långt svårare att genomföra de reformer som faktiskt skulle göra Sverige rikare och tryggare på sikt.
Bidrag istället för reformer Mikael Damberg konstaterar att Sverige är det enda nordiska land som inte höjt barnbidraget under kostnadskrisen. Men kanske är det snarare ett sundhetstecken än ett misslyckande. I Danmark och Finland har höga bidragsnivåer redan skapat kostnadsbördor och arbetsmarknadseffekter som diskuterats kritiskt.
I stället för att underlätta för människor att arbeta, starta företag och bygga sin egen trygghet, återfaller Socialdemokraterna i samma gamla recept: breda bidragshöjningar. Det är populism förklädd till solidaritet – och långt ifrån ansvarsfull fördelningspolitik.
