När ideologi möter verklighet – och svaret blir internutbildning Efter återkommande skandaler med antisemitism inom de egna leden väljer Vänsterpartiet att erbjuda sina företrädare en kurs i ämnet. Det rapporterar Dagens ETC. Partisekreterare Maria Forsberg säger att syftet är att ”öka medvetenheten ytterligare” och att kursen riktar sig särskilt till lokalt förtroendevalda.

Men initiativet reser fler frågor än det besvarar.

Vad säger det om ett parti, när man hanterar hat mot judar som ett utbildningsproblem snarare än ett värderingsproblem?

Ett symptom på ett djupare problem Att Judiska centralrådet sedan länge vägrar bjuda in Vänsterpartiet till minneshögtider för Förintelsen är ingen slump. Det handlar inte om enstaka snedsteg eller okunskap – det handlar om en kultur.

Vänsterpartiet har under årtionden lockat till sig individer och grupper som sätter Israels existensrätt i fråga, relativiserar Hamas våld, och ifrågasätter sionismens legitimitet med argument som i praktiken ekar gammal antisemitism.

Problemet är inte att vissa medlemmar saknar historisk kunskap. Problemet är att de känner sig bekväma nog i partiet för att uttrycka det offentligt.

En semantisk lösning på ett moraliskt haveri Att svara på detta med en ”kurs” signalerar inte handlingskraft. Det signalerar rädsla – eller ovilja – att ta i med hårdhandskarna. En kurs kan ge alibi, men den förändrar inte karaktär.

Antisemitism är inte en terminologisk förvirring som kan avhjälpas med rätt ordval och workshops. Det är en världsbild. Och i vissa kretsar inom Vänsterpartiet tycks den vara besvärande vanlig.

När högern fäller medlemmar – men vänstern skickar dem på kurs Föreställ dig motsatsen: att ett högerparti återkommande avslöjades med medlemmar som sprider rasism. Vad skulle krävas? Uteslutning, total markering, fullständig isolering. Och det skulle vara rätt.

Men när Vänsterpartiet har ett antisemitismproblem – då räcker det med ett e-postutskick till en studiecirkel.

Det är ett tydligt exempel på den dubbla standard som präglar svensk offentlighet: en standard för högern – och en för vänstern. En för misstänkt främlingsfientlighet – och en annan för antisemitism.