Uteslutningar som spel för galleriet Vänsterpartiet meddelar återigen att medlemmar ska uteslutas efter antisemitiska uttalanden. Men frågan är om det spelar någon roll hur många namn som stryks ur medlemsregistret. Grundproblemet ligger inte i enskilda medlemmars agerande – utan i partiets ideologiska DNA.
Selektiv solidaritet Vänsterns ideologi bygger på selektiv solidaritet. Det finns alltid en uppsättning ”utsatta” grupper som ska skyddas, försvaras och lyftas fram på andras bekostnad. Men judar är nästan aldrig en av dessa grupper, trots att de gång på gång utsätts för hatbrott, hot och trakasserier. Skälet är att judar historiskt ofta har varit framgångsrika ekonomiskt och socialt – och därför inte passar in i vänsterns berättelse om vilka som är offer och vilka som är förövare.
Antisemitismen normaliseras Resultatet blir att antisemitism inte bara tolereras inom vänstern, utan i praktiken ursäktas. Istället riktas solidariteten mot grupper som definieras som förtryckta, även när dessa grupper själva sprider antisemitiska föreställningar. Den här selektiva synen på solidaritet gör att antisemitism aldrig bekämpas på samma sätt som andra former av rasism inom vänsterrörelsen.
En ideologi byggd på motsättningar Uteslutningar av enskilda medlemmar blir därför mer av ett spel för galleriet än en verklig upprensning. Vänstern kan inte lösa antisemitismen inom de egna leden utan att först ompröva den grundläggande idén om att politiken alltid ska definiera vilka som räknas som offer och vilka som är makthavare. Så länge denna tankemodell dominerar kommer judar nästan per automatik att placeras på ”fel sida” – och antisemitismen får fortsätta frodas.
