Vänstertankesmedjan Tiden har föreslagit en ny “krigsskatt” för att finansiera Sveriges ökade försvarsutgifter. Förslaget innebär en 50-procentig skatt på bankernas räntenetton – vinster som bankerna gör på skillnaden mellan in- och utlåning. Tiden menar att denna extraskatt skulle kunna finansiera en stor del av det växande försvarsanslaget utan att höja skatten på arbete eller skära i välfärden.

Förslaget kan verka lockande för den som letar efter snabba lösningar. Men i grunden bygger det på samma felaktiga syn som alltid präglat vänstern: att politiker kan trolla fram pengar utan att ta ansvar för hur de används.

Problemet är inte brist på pengar – utan brist på prioriteringar Sverige lider inte av intäktsbrist, utan av ett politiskt ledarskap som konsekvent misslyckats med att prioritera kärnuppgifter som försvar, rättsväsende och infrastruktur. Under de senaste åren har vi sett miljardrullningar till ineffektiva klimatprojekt, bidrag till tveksamma organisationer och ökat stöd till identitetspolitiska satsningar. Att då rikta en konfiskatorisk skatt på bankerna är att försöka dölja bristande ansvar med populistisk symbolpolitik. ** Risk för högre låneräntor och minskad kreditgivning** Att beskatta bankernas räntenetton är inte en kostnadsfri åtgärd. Konsekvensen blir att bankerna i slutändan höjer sina bolåneräntor eller minskar sin utlåning – något som slår hårt mot småföretagare, unga bostadsköpare och hushåll med små marginaler. I praktiken innebär vänsterns förslag att skicka notan för ökade försvarsutgifter till vanliga svenskar via högre lånekostnader.

Fokus på att minska slöseriet – inte nya skatter Den enda långsiktiga och hållbara lösningen för att finansiera försvaret är att minska statens slöseri och omprioritera befintliga resurser. Medborgerlig Samling har länge förespråkat kraftiga nedskärningar i meningslösa utgifter som bidrag till extremistorganisationer, identitetspolitik i offentlig sektor och onödiga myndigheter. Att ge staten ännu mer skattemedel utan att först ta itu med dessa problem är inte lösningen – det är att belöna inkompetens.

Att finansiera försvaret är en fråga om prioriteringar – inte om att straffa bankerna eller göda en ineffektiv stat med ännu fler skattemedel. Väljarna förtjänar en ärlig diskussion om hur Sverige kan stärka sitt försvar utan att rasera ekonomin.