Attacken mot Stegrud: Vänstervåldets verkliga ansikte – och etablissemangets svek När Sverigedemokraternas EU-parlamentariker Jessica Stegrud attackerades av Palestinaaktivister utanför riksdagen var det inte bara ett angrepp på en folkvald politiker – det var ännu ett symptom på en alltmer normaliserad vänsterradikalism, skyddad av en tyst eller applåderande elit. Samtidigt stod säkerhetsorganen handfallna. Sverige har återigen visat att man inte tar hotet mot demokratin på allvar.
Fysiska hot – mitt i hjärtat av svensk demokrati På film syns hur Stegrud intervjuas av TV när aktivister konfronterar henne med slagord, svordomar och dödshot. ”Jag ska ta ned hela din fucking jävla familj,” skriker en av dem. En annan gör ett våldsamt utfall mot henne. Händelsen skedde vid riksdagens entré – en plats som borde vara en av Sveriges mest skyddade.
Säkerhetspolisen, riksdagens säkerhetsavdelning och polisen fanns alla i närheten. Ingen ingrep. Ingen frihetsberövades.
Ministerkritik och krav på gränsdragning Civilförsvarsminister Carl-Oskar Bohlin (M) rasade på X:
"Ni söndrar och förstör vårt svenska samhälle. Ni som attackerar ledamöter av vår högsta folkvalda församling. [...] Aktivismen utövas mitt framför vänsterns blinda fläck."
Han pekar på att vänstern inte bara blundar för övertrampen – man går i armkrok med förövarna. Tidigare S-statsråd applåderar. Vänsterpartister demonstrerar tillsammans med aktivisterna. Gränsen mellan legitima åsikter och antidemokratiska handlingar suddas ut.
Tystnad från eliten – men ilska från andra Edward Nordén (MED) konstaterar att Sverige fortfarande präglas av mordet på Olof Palme och Anna Lindh – men ändå är förbluffande passivt inför urspårade aktivister och hatmobbar vid riksdagen:
"Avvisa/utvisa idioterna omgående!"
Säkerhetsanalytikern Daniel Schatz varnar för konsekvenserna: "Riksdagsledamöter attackeras av en våldsam pöbel. Annika Strandhäll menar de ska vara tacksamma. För vad – att demokratin hotas på öppen gata?"
Bulletin: Flera borde få sparken I en skarp krönika i Bulletin kräver chefredaktören Pelle Zackrisson att ansvariga får lämna sina poster: riksdagens säkerhetschef, polischefer och Säpoledning om de inte kan förklara varför Stegrud inte skyddades.
"Den öppna svenska demokratin förutsätter att hot och våld mot politiker aldrig tolereras. När säkerhetsorganen sviker riskerar vi att förlora något unikt."
Han påminner om att Stegrud varnade redan dagen innan – och hånades offentligt. Dagen därpå attackerades hon.
En tyst allians Den allvarligaste frågan kvarstår: hur kan detta upprepas gång på gång? Det börjar bli svårt att bortse från mönstret: vissa grupper och vissa politiker får tåla mer. Särskilt om angreppen kommer från aktivister på rätt sida av det politiska spektret.
Det finns en tyst allians mellan radikal aktivism och etablissemang som hellre talar om hot från höger än hanterar det våld som kommer från vänster.
