Kissförbud för badgäster – men giftig slamdumpning till havs är okej? Stockholms rödgröna styre vill dumpa 200 000 ton förorenat muddermassa i skärgården. Massorna innehåller bland annat arsenik, kvicksilver och bly – men stadens tjänstemän menar att detta är “ofarligt”. Samtidigt uppmanas badgäster att inte kissa i vattnet. Det är en symbolisk bild av den bisarra dubbelmoral som blivit ett signum för vänsterpolitiken i Stockholm.

Giftigt slam till barnens skärgård Det är DN som rapporterat om Stockholms stads planer på att dumpa de giftiga massorna i Kanholmsfjärden – mitt i Stockholms skärgård, ett område där både fritidsboende och båttrafik är intensiv. Lokala skärgårdsbor är upprörda.

– Det mest upprörande är att det här handlar om våra barn och deras barns skärgård, säger Leif Eng från Djurö byalag.

Både Värmdö kommun och flera lokala föreningar har kallat metoden “oansvarig”. Värmdös kommunstyrelseordförande Carl Kangas (S) beskriver stadens besked om platsvalet som en “oönskad kalldusch”.

Signalpolitik för folket – giftpolitik för makten Samtidigt som Stockholms stad planerar att dumpa tungmetaller i skärgårdens ekosystem har samma stad under flera somrar drivit informationskampanjer för att stoppa folk från att kissa i vattnet vid badplatser. Bortom den pedagogiska poängen är det en klockren illustration av hur vänstern gång på gång tillämpar olika måttstockar för medborgare och makthavare.

Privatpersoner får moraliska pekpinnar. Politikerna får dumpa bly i havet.

En ideologisk grönmålning Stockholms rödgröna majoritet försöker ofta framställa sig själva som klimat- och miljövänner. Men verkligheten säger något annat. När det kommer till prestigeprojekt och kommunal verksamhet väger miljöhänsyn plötsligt lätt. Vänsterstyret vill ha tågdepåer i naturreservat, dumpa gift i havet – och samtidigt förbjuda dieselbilar, plastpåsar och grillkol för vanligt folk.

Det är en miljöpolitik som handlar mer om kontroll än om konsekvenser.

Samma gamla mönster Precis som i fallet med ambulanskrisen och vårdnedläggningarna i Stockholm prioriterar vänstern det symboliska och ideologiska över det rationella och konkreta. Och det är inte första gången Stockholms skärgård får ta smällen. Det är långt ifrån säkert att massorna inte får effekter på lång sikt – men stadsledningen väljer att avfärda kritiken som överdriven.

Frågan är hur många ton gift man behöver dumpa innan någon tar ansvar.