V-politiker spred rysk propaganda – partiet agerar först efter granskning En lokal vänsterpolitiker i Nordanstig har under lång tid spridit inlägg med tydliga ryska narrativ om kriget i Ukraina. Trots att partiets lokala ledning känt till saken har han fått sitta kvar i kommunfullmäktige – fram till dess att en tidningsgranskning offentliggjorde omfattningen.
Det handlar om Anders Gillgren, ledamot för Vänsterpartiet i Nordanstigs kommunfullmäktige. Enligt Hudiksvalls tidning har han delat inlägg som ifrågasätter massakern i Butja, beskriver Ukrainas president som nazist och sprider AI-genererade klipp där ryska stridsvagnar välkomnas av jublande folkmassor. Han har även återgett påståenden om att kriget utlöstes eftersom Ukraina skulle utgöra ett hot mot Ryssland.
”Olyckligt” – men inga åtgärder Lokalt har inläggen varit kända. Petra Modée, ordförande för partiets lokalförening, uppger att hon haft samtal med Gillgren om delningarna och att man sett det som problematiskt.
Hon beskriver spridningen av rysk propaganda som ”aldrig okej” och ett uttryck för dåligt omdöme – men partiet har fram till nyligen nöjt sig med samtal.
Gillgren själv står fast vid sina uppfattningar. I intervjun med tidningen säger han att han följt konflikten länge och menar att väst, USA och Nato bär huvudansvaret för utvecklingen. Han säger sig ”veta saker som de flesta inte vet” och avfärdar kritik om att han sprider Kreml-narrativ.
Vändningen efter publicering Efter att granskningen publicerats ändrades tonen från partiet. Distriktsordföranden i Gävleborg, Joel Nordkvist, uppger att han inte haft kännedom om aktiviteten innan artikeln.
Han kallar hållningen oacceptabel och säger att det är högst osannolikt att Gillgren kan återvända till partiet. Nu väntar beslut om avstängning och eventuell uteslutning.
En återkommande fråga Fallet väcker en större fråga om partiers ansvar när förtroendevalda sprider budskap som sammanfaller med en främmande makts informationspåverkan. Särskilt i en tid då säkerhetspolitik och hybridkrigföring åter står högt på dagordningen.
Att åsikter uttrycks i sociala medier är i sig inget nytt. Men när de kombineras med förtroendeuppdrag och långvarig passivitet från partiledningen uppstår en politisk dimension som är svår att bortse från.
Det är först när strålkastarljuset riktas mot frågan som konsekvenserna tycks bli oundvikliga.
