Klimathot eller klimatdogm? Regeringens utsläppssiffror avslöjar mer än de döljer Utsläppen ökade under 2024 – och alarmismen är tillbaka. Men bakom Naturvårdsverkets sju procents ökning döljer sig något viktigare än utsläpp: en ideologisk konflikt mellan klimatdogmatism och ekonomisk verklighet.

När reduktionsplikt blir religion Reduktionsplikten – alltså tvingande inblandning av biodrivmedel i bensin och diesel – var länge det gröna etablissemangets heliga ko. Trots att åtgärden var dyr, ineffektiv och hade tveksam klimatnytta, försvarades den med religiös iver. Att regeringen sänkte plikten till sex procent har nu blivit ett rött skynke för Miljöpartiet och Centerpartiet, som kräver återgång till 30 procent och mer därtill.

Men vad dessa partier inte nämner är att just den politiken gjorde transporter dyrare, slog mot företagare, landsbygd och låginkomsttagare – och ökade importberoendet av biodrivmedel från bland annat palmolja och soja.

En tillfällig ökning – och en återgång till realism Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) avfärdar larmrapporten som väntad och tillfällig. Hon hänvisar till att utsläppen förväntas sjunka igen från 2025 – vilket är logiskt. En ny politisk inriktning med fokus på teknikneutralitet, elektrifiering och tillväxt tar tid att ge effekt.

Det är i grunden en återgång till en mer realistisk klimatpolitik, där klimatmål inte uppnås genom symbolpolitik utan genom innovation, konkurrenskraft och långsiktig omställning.

Klimatrörelsens självskadebeteende Den kanske mest intressanta effekten av utsläppsstatistiken är att den blottlägger ett mönster: klimatpolitiken har länge varit mer tro än vetenskap, mer signal än substans. Kritiken från MP, C och V visar att delar av den politiska klassen hellre håller fast vid kostsam dogmatik än erkänner att tidigare styrmedel varit ohållbara.

Att biodrivmedel ofta är sämre för miljön än fossila bränslen nämns inte. Att el beskattas högre än diesel väcker inga rubriker. Istället ropas det om vansinne – men kanske är vansinnet att fortsätta på en väg som inte fungerar.

Vägen framåt: teknik, frihet och marknad Det verkliga svaret på klimatutmaningen ligger inte i tvångsinblandning och straffbeskattning, utan i att låta teknik, forskning och marknadsdrivna incitament göra jobbet. Sverige har fortfarande goda möjligheter att nå sina mål – inte genom planekonomiska verktyg, utan genom att sluta bromsa det som fungerar.