Nytt parti på väg – från riksdagsvilde till partiledare för “Enighetspartiet” Den uteslutne S-politikern Jamal El-Haj startar nu ett nytt politiskt parti. Det illustrerar med all önskvärd tydlighet de långsiktiga konsekvenserna av årtionden av naiv migrationspolitik och bristande ansvarstagande från Sveriges regeringar.
Från S-profil till riksdagsvilde Jamal El-Haj var tidigare riksdagsledamot för Socialdemokraterna, men uteslöts ur partiet efter att ha deltagit på en konferens med kopplingar till Hamas – trots att partiet uttryckligen avrått honom. Därtill försökte han påverka ett asylärende för en imam. Efter detta valde han att sitta kvar i riksdagen som politisk vilde.
Nu har El-Haj registrerat ett nytt parti, “Enighetspartiet”, hos Valmyndigheten. Partiets kärnfrågor uppges vara internationell solidaritet, humanism, ekonomisk jämlikhet och klimatansvar.
Ett symptom på något större Att Jamal El-Haj startar ett parti är inte i sig anmärkningsvärt – det är en rättighet i en demokrati. Men att han gör det efter att ha uteslutits ur riksdagen för ageranden som rört vid svenska säkerhetsintressen är däremot en tydlig påminnelse om något djupare: de strukturella konsekvenserna av en migrationspolitik som länge saknat kontroll, konsekvensanalys och krav på lojalitet mot det svenska samhället.
Den politiska vilde som nu söker förtroende som partiledare är inte vem som helst – han är en tidigare S-ledamot som visat öppen sympati för en organisation som av EU är klassad som en terrorgrupp.
När integration ersätts av parallella lojaliteter Fallet El-Haj är inte bara en enskild incident. Det är ett uttryck för hur bristen på integrationskrav, svag kontroll av utländska nätverk och politisk flathet skapat utrymme för individer med lojaliteter långt bortom Sveriges demokratiska värdegrund att etablera sig i maktens korridorer.
Att El-Haj inte ångrar deltagandet i Hamas-kopplade evenemang säger något om hur långt borta den politiska och kulturella självförståelsen kan befinna sig – samtidigt som han nu positionerar sig som en förkämpe för “internationell solidaritet”.
Men solidaritet med vilka?
En uppenbar följd av ansvarslös politik Den nya partibildningen är inte ett isolerat kuriosafall. Det är en förutsägbar följd av att Sverige under decennier bedrivit en migrationspolitik där medborgarskap och maktpositioner delats ut utan krav på förankring i de värderingar som bär upp vårt samhälle.
När politiska viljor som tidigare agerat i strid med Sveriges intressen startar egna partier, är det ett kvitto på vad som händer när man släpper in utan att släppa in till något gemensamt. När krav, ansvar och tillit får stå tillbaka för godtrogenhet och beröringsskräck.
Och där står vi nu.
