Öppen kritik från Täby Den socialdemokratiska omläggningen i kriminal- och migrationspolitiken möter nu öppen kritik inifrån partiet. I ett uttalande riktat till riksdagsgruppen varnar Socialdemokraterna i Täby för att partiet riskerar att förlora både identitet och trovärdighet genom att närma sig regeringens linje.

Under ledning av Magdalena Andersson har Socialdemokraterna lagt sig betydligt närmare Tidöpartierna och Sverigedemokraterna i frågor om migration och brottsbekämpning. Enligt partiledningen har skiftet varit nödvändigt för att svara på väljarnas krav, men förändringen har samtidigt fördjupat interna spänningar.

”Riskerar att förlora vår identitet” I sitt uttalande uttrycker S i Täby oro över vad de beskriver som en repressiv politik som strider mot partiets värdegrund. De menar att Socialdemokraterna inte bör tävla om hårdast möjliga åtgärder, utan istället formulera egna alternativ.

Kritiken gäller både migrationspolitiken och förslag kopplade till kriminalitet. Exempel som lyfts fram är uppmärksammade utvisningsärenden av personer som beskrivs som välintegrerade, samt diskussionen om att sänka åldrarna för fängelsestraff. För Täbyföreningen är detta en utveckling man inte kan acceptera utan invändningar.

Förebyggande eller repression Företrädare för uttalandet betonar att de är medvetna om att allvarliga brott begås av unga, men ifrågasätter om hårdare straff är rätt svar. I stället vill de se ökade satsningar på förskola, skola och fritidsverksamhet – fler förebyggande insatser snarare än fler repressiva verktyg.

Här blottas en klassisk skiljelinje inom socialdemokratin: ska partiet möta väljarnas oro genom att anamma en stramare politik, eller genom att hålla fast vid en mer traditionell förklaringsmodell där sociala åtgärder står i centrum?

Lojalitet trots kritik Samtidigt som kritiken nu framförs öppet, betonar företrädare för S i Täby att de fortsatt står bakom partiledningen och arbetar för regeringsskifte 2026. Tidigare har interna källor pekat på en rädsla för att öppna konflikter skulle gynna sittande regering, vilket bidragit till att missnöjet hållits internt.

Att kritiken nu ändå offentliggörs kan ses som ett tecken på hur djup frågan blivit. När ett parti försöker ompositionera sig för att vinna väljare, riskerar det samtidigt att blottlägga en mer grundläggande fråga: vad händer med identiteten när politiken anpassas efter motståndarnas problemformuleringar?