Internationell rätt, geopolitik och ideologi krockar när Ungern blir första EU-land att lämna Internationella brottmålsdomstolen (ICC). Samtidigt tar Viktor Orbán emot en krigsbrottsanmäld vän i Budapest – med öppna armar.
Det var ingen slump att beskedet kom just idag. När Israels premiärminister Benjamin Netanyahu landade i Budapest för ett officiellt besök, med en ICC-arresteringsorder hängande över sig, passade Ungerns regering samtidigt på att meddela att landet lämnar ICC.
Det innebär att Ungern inte längre erkänner domstolens jurisdiktion – trots att man som undertecknare av Romstadgan varit juridiskt skyldig att gripa Netanyahu. Det var aldrig aktuellt. Orbáns stabschef Gergely Gulyás var tydlig: regeringen inleder utträdesprocessen omedelbart.
Symbolpolitik eller paradigmskifte? För Israel är detta ett viktigt diplomatiskt genombrott. Netanyahu, som är föremål för en ICC-order misstänkt för krigsbrott i Gaza – inklusive att ha använt svält som vapen – gör här sin första resa till ett EU-land sedan beslutet.
För Ungern är det ett tydligt markering mot vad man ser som en politiserad domstol. Orbán har kallat ICC:s beslut ”upprörande oförskämt”, och hans regering har de senaste åren agerat allt mer självständigt från EU-linjen i internationella frågor.
Splittring i väst – igen Att ett EU-land nu lämnar ICC väcker frågor om den västliga rättsordningens sammanhållning. Det är första gången ett europeiskt land bryter med domstolen, som traditionellt betraktats som ett viktigt verktyg för att ställa krigsförbrytare till svars.
Men ICC:s trovärdighet har länge ifrågasatts från flera håll – inte minst för sin oförmåga att agera mot starka stater och ledare utanför västvärlden. Nu går alltså Ungern längre än någon annan och drar sig ur helt.
Ett tilltag som kan inspirera fler Beslutet sätter press på EU – ska man acceptera att ett medlemsland aktivt skyddar en misstänkt krigsförbrytare från rättslig prövning? Eller är det här början på ett nytt mönster, där lojaliteten till nationella intressen trumfar den internationella rättsordningen?
I geopolitikens nya era är det kanske inte längre domstolar, utan allianser, som avgör vem som står över lagen.
