Tysklands nya Kina-kurs väcker frågor Tysklands förbundskansler Friedrich Merz reser till Peking för sitt första officiella besök – i ett läge där relationen mellan Berlin och Beijing är mer laddad än på decennier.

Under lång tid var Kina motorn i tysk industriexpansion. I dag beskrivs landet i stället som en bidragande orsak till Tysklands industrikris.

Samtidigt kvarstår en geopolitisk realitet: Kina är Rysslands viktigaste ekonomiska livlina sedan invasionen av Ukraina.

Från ”Wandel durch Handel” till strategiskt beroende Under årtionden drev Berlin tesen att handel skulle förändra Kina. Närmare ekonomiska band ansågs främja öppenhet och stabilitet. Tyska industrijättar investerade tungt och exportöverskottet växte.

Men sedan pandemin har handelsbalansen vänt kraftigt. 2025 uppgick Tysklands underskott mot Kina till omkring 90 miljarder euro. Samtidigt försvinner industrijobb i snabb takt.

Allt fler tyska företagsledare talar nu om en ”China shock” – en kombination av subventionerad kinesisk överproduktion, prisdumpning och teknologisk konkurrens.

Kina och Ryssland Besöket sker samtidigt som Kina fortsatt köper stora mängder rysk energi och levererar teknik som kan ha dubbla användningsområden – civila såväl som militära.

Även om Beijing inte öppet förser Moskva med vapen, är det tydligt att den kinesiska handeln mildrar effekterna av västs sanktioner.

Det gör varje europeisk närmandepolitik mer komplicerad.

För ett Tyskland som varit drivande i EU:s stöd till Ukraina väcker det frågor om strategisk konsekvens.

Gamla problem består Utöver Rysslandskopplingen finns välkända konfliktytor:

  • Kinesiska exportkontroller på sällsynta jordartsmetaller
  • Anklagelser om systematiska industrisubventioner
  • Återkommande kritik om bristande skydd för immateriella rättigheter
  • Fortsatta människorättsfrågor

Tysk industri är dessutom beroende av kinesiska insatsvaror, vilket begränsar Berlins handlingsutrymme.

Vem har egentligen övertaget? Merz reser med en stor företagsdelegation och väntas föra samtal med president Xi Jinping. Officiellt handlar det om samarbete.

Men i realiteten befinner sig Tyskland i ett dilemma.

USA är en osäker handelspartner under pågående tullkonflikter. Kina är en ekonomisk nödvändighet – men också en strategisk risk.

Inom EU höjs röster för en hårdare linje. Frankrike driver på för mer skydd av europeisk industri. Samtidigt tvekar Berlin inför att använda handelspolitiska motåtgärder fullt ut.

Är detta rätt tidpunkt? Kritiker menar att närmandet sker i ett känsligt läge:

  • Europa försöker minska beroendet av auktoritära regimer.
  • Kina stärker banden med Ryssland.
  • Tysk industri pressas av kinesisk konkurrens.

Frågan är om dialog nu är ett uttryck för realpolitik – eller en fortsättning på en strategi som redan visat sina begränsningar.

Europas vägval Det som står på spel är större än Tysklands handelsbalans.

Det handlar om Europas förmåga att förena:

  • Stöd till Ukraina
  • Skydd för den egna industrin
  • Respekt för mänskliga rättigheter
  • Strategisk självständighet

Merz resa till Peking illustrerar den nya geopolitikens kärna: ekonomiskt beroende och säkerhetspolitisk rivalitet existerar samtidigt.

Om Europa inte tydligare definierar sina gränser riskerar relationen med Kina att utvecklas på Kinas villkor.

Och i den ekvationen är det inte säkert att Berlin sitter med de starkaste korten.