Tysklands nytillträdde förbundskansler Friedrich Merz avfärdar uppgifterna om att han skulle vara på väg att utlysa ett nationellt nödläge till följd av migrationskrisen. Enligt Reuters dementerar Merz uppgifterna som publicerades av den tyska tidningen Welt, där det också påstods att han skulle vilja skrota Dublinförordningen, EU:s regelverk som avgör vilket medlemsland som ansvarar för asylprövning.
Om även detta avfärdas är oklart – men dementin markerar hur infekterad och känslig frågan är för Merz-regeringen, som gjorde ett hårdare grepp om migrationen till en hörnsten i valkampanjen.
En kampanj som lovade hårda tag Merz, som leder kristdemokratiska CDU, gick till val på löften om att återta kontrollen över Tysklands gränser och kraftigt begränsa migrationen. Bakgrunden är en fortsatt stark opinion i Tyskland som reagerat på den långvariga och omfattande asylinvandringen, särskilt efter 2015.
Att Merz snabbt förväntas leverera på dessa vallöften är knappast förvånande, men utmaningarna är många. På ena sidan finns ett Europa där länder som Ungern och Polen vägrat ta emot flyktingar under EU:s omfördelningssystem – på andra sidan ett EU där Tyskland tidigare varit drivande för en generös migrationspolitik.
Dublinförordningen under press Dublinförordningen är en av de mest kritiserade delarna av EU:s asylsystem. Den innebär att asylsökande ska få sin ansökan prövad i det första EU-land de anländer till – en ordning som under lång tid har placerat en oproportionerlig börda på länder vid unionens yttre gräns, som Grekland och Italien. Diskussionen om att skrota eller omförhandla regelverket har pågått i flera år, men framstegen har varit begränsade.
Uppgifterna om att Merz skulle vilja upphäva Dublinförordningen väcker därför stor internationell uppmärksamhet. Ett tyskt avhopp från systemet skulle kunna skaka om hela EU:s redan sköra asylsamarbete.
Ökat tryck på EU:s migrationspolitik Merz dementi räcker dock inte för att dämpa spekulationerna. Frågan om ett nationellt nödläge, även om den just nu förnekas, sätter fingret på hur pressad situationen är i Tyskland. På hemmaplan finns en allt starkare oro över integration, säkerhet och social sammanhållning, samtidigt som EU:s gemensamma migrationspolitik haltar vidare.
Från svenskt håll är detta en påminnelse om att migrationsfrågan återigen seglat upp som en av de mest explosiva inom EU. Frågan är inte bara en teknisk fråga om kvoter och regler, utan också en symbolfråga om nationell suveränitet och europeisk sammanhållning.
Merz-regeringen står inför ett vägval: hur långt är Tyskland berett att gå för att återta kontrollen över sina gränser – och vad innebär det för EU-projektet som helhet?
