Ett tyskt delstatsbeslut mot AfD visar hur Europas makthavare allt oftare använder ”demokratins försvar” som förevändning för att urholka den I skuggan av nyheten om EU:s böter mot X på 120 miljoner euro gick en annan nyhet nästan obemärkt förbi: en tysk delstat har förbjudit kandidater från partiet Alternativ för Tyskland (AfD) att ställa upp i borgmästarval.

Beslutet motiveras med att partiet ”hotar demokratin”. Ironin är svår att undgå.

Demokrati som klubb för inbjudna När ett politiskt parti som verkar öppet, har folkvalda representanter och följer de formella reglerna för valbarhet förbjuds delta i val – då är frågan om det är partiet eller staten som blivit ett hot mot demokratin.

Det tyska beslutet markerar en farlig förskjutning i europeisk politik. Den handlar inte längre om att bemöta obekväma idéer med argument, utan om att diskvalificera dem med makt.

En liberal blindhet Samma tendenser syns i flera EU-länder: partier stängs ute från valdebatter, bankkonton stängs ned, och digitala plattformar hotas med miljardböter för att inte agera som statens filter. Allt sker i demokratins namn – men resultatet blir en kontrollerad demokrati, där väljarnas rätt att välja alltmer begränsas.

När principen väl är etablerad – att staten avgör vem som är ”tillräckligt demokratisk” för att få delta – då är det inte längre principen som styr. Då är det makten.

Ett eko av historien Tyskland har, med sin historia, all anledning att vara vaksamt mot extremism. Men just därför borde landet också vara särskilt medvetet om faran i att låta staten definiera vilka idéer som får existera.

Demokrati är inte ett tillstånd av ideologisk renhet. Den är ett system för fredlig konflikt. När man tar bort själva konflikten – när vissa röster inte längre får höras – förlorar demokratin sin mening.

Varning till Europa Att tyskarna applåderar när staten stoppar ett parti de ogillar, betyder inte att de alltid kommer att gilla nästa beslut. Idag gäller förbudet AfD. Imorgon kan det gälla ett parti som vill sänka skatterna, skydda yttrandefriheten – eller bara ifrågasätta EU:s makt.

Det är så demokratiska samhällen långsamt förlorar sin själ: inte genom kupp, utan genom undantag.