Debattvåg mot tvångsintegration: "Hur tänker Socialdemokraterna genomdriva detta?" I en debattartikel som snabbt fått spridning på sociala medier ifrågasätter Lars Källholm den integrationspolitik som Socialdemokraterna nu försöker lansera som lösning på sina egna tidigare misslyckanden. Han beskriver Socialdemokraternas linje som ett tvångsexperiment i social ingenjörskonst – där både migranter och svenskar förväntas foga sig, oavsett vilja.
Tvingande medel istället för fria val Källholm ställer frågan ingen journalist verkar våga rikta till partiets integrationspolitiska talesperson Lawen Redar: Hur ska tvångsintegrationen gå till i praktiken?
Ska svenskar och migranter flyttas runt med hjälp av hot, bidrag, straffskatter eller pekpinnar? Kommer man att införa ett system liknande klimatpolitiken – bonus till lydiga, malus för olydiga? Eller ska staten erbjuda särskilda boenden åt vissa, bekostade av skattebetalarna, medan andra ses som motsträviga hinder?
"Ska då bidragen begränsas? Eller är det bara de svenskar som kommer att vägra som ska pekas ut som statsfiender?"
Retoriken känns igen – från klimat till migration Källholm påpekar att samma logik som använts i klimatomställningen nu verkar återkomma i integrationspolitiken. Inte genom upplysning eller reformer – utan genom kontroll, skambeläggning och statliga verktyg.
Han beskriver hur kritik tidigare bemöttes med etiketter som "nazist", "islamofob" eller "främlingsfientlig". Inte sällan följt av mediedrev där arbetsgivare kontaktades och människor förlorade både jobb och vänner. Dessa verktyg – som han menar har blivit en del av maktapparaten – riskerar att återaktiveras i en ny skepnad.
Planekonomins återkomst? Källholm menar att det som nu sker inte är ett resultat av missförstånd eller naivitet, utan en konsekvent strategi. Ett försök att rädda ett misslyckat mångkulturellt experiment genom ännu mer centralplanering.
"Det skriker socialistisk planekonomisk ingenjörskonst."
Han varnar för att Socialdemokraternas långsiktiga mål – en politiskt styrd "demokrati" – nu är nära att realiseras, inte minst på grund av den borgerliga flatheten under Tidöregeringen. Enligt honom är Sverige nu på väg mot en punkt där det inte längre går att backa.
Speglar en växande frustration Källholms inlägg slår an en sträng hos många borgerliga väljare. Inte bara för sitt innehåll, utan för att det vågar formulera vad många upplever men sällan ser artikulerat i traditionell media: att integrationspolitiken håller på att omvandlas till en ny form av maktutövning – där det fria samhället offras för att dölja tidigare felbeslut.
I en tid när Sverige lider av konsekvenserna av okontrollerad migration – parallellsamhällen, skjutningar, segregation – är det inte migrationen som ifrågasätts, utan de svenskar som inte vill bo kvar i problemen.
