Två bilder av samma år När medier sammanfattar USA:s politiska år 2025 framträder en ovanligt tydlig spricka. Det handlar inte om detaljer eller nyanser – utan om två helt olika berättelser om samma verklighet.
I den ena versionen är Donald Trump en kraft som river ner, skapar osäkerhet och lämnar allierade i sticket. I den andra framstår han som katalysatorn för en nödvändig omprövning av en världsordning som redan var i gungning.
Skillnaden säger minst lika mycket om Europa – och medierna – som om Trump själv.
SVT: Ett USA som monterar ner ordningen I SVT:s årsanalyser beskrivs 2025 som året då ”ett nytt USA tar form”. Tonläget är lågmält men tydligt: Trump har brutit med etablerade normer, dragit sig undan globala åtaganden och ersatt regelbaserad politik med personburen maktutövning.
Fokus ligger på:
- rivna klimatavtal
- hård migrationspolitik
- konflikter med kultur- och utbildningssektorn
- ett mer tillbakadraget USA internationellt
Trump framställs som den aktör som skakar systemet, och osäkerheten – särskilt i Europa – blir ett centralt tema. Förändringen beskrivs som dramatisk, möjligen nödvändig i anhängarnas ögon, men i grunden destabiliserande.
Ekman: Ett Europa som vaknar för sent I Malin Ekmans sammanfattning är perspektivet ett annat. Här är Trump inte främst en orsak – utan en konsekvens.
Året beskrivs som ett crescendo av redan pågående processer:
- transatlantisk spricka
- värderingskonflikter snarare än sakpolitik
- en europeisk elit som inte förstått att världen förändrats
Trump blir i detta narrativ den som blottlägger Europas oförmåga: beroendet av USA, bristen på strategiskt tänkande och oviljan att ta ansvar för sin egen säkerhet och identitet.
Där SVT ser rivning, ser Ekman en brutal men klargörande omställning.
Samma fakta – helt olika perspektiv Det intressanta är att de faktiska händelserna till stor del är desamma:
- förändrad handelspolitik
- hårdare säkerhetsretorik
- press på Europa
- ett tydligare amerikanskt egenintresse
Men tolkningen skiljer sig fundamentalt.
Den ena utgår från att den regelbaserade världsordningen fortfarande är norm och mål. Den andra från att den redan är bruten – och att låtsas något annat är farligare än att erkänna det.
Europas problem är inte Trump Det kanske mest slående i jämförelsen är vad som hamnar i periferin i den ena berättelsen men i centrum i den andra: Europas eget ansvar.
Trump har inte skapat Europas säkerhetsberoende, politiska fragmentering eller oförmåga att formulera gemensamma intressen. Han har däremot slutat maskera dem.
Att rapporteringen divergerar så kraftigt säger därför något grundläggande om vår tid: inte bara att världen förändras – utan att många fortfarande tolkar förändringen som ett tillfälligt undantag, snarare än som ett nytt normalläge.
Ett lackmustest för medierna Trump fungerar i dag som ett lackmustest. Inte främst för amerikansk politik – utan för hur medier, analytiker och beslutsfattare ser på makt, värderingar och ansvar.
- Är 2025 början på kaos?
- Eller slutet på självbedrägeriet?
Svaret beror mindre på Trump – och mer på var man själv står.
