Public service och TT ignorerar Henrik Jönssons ”100 procent” – men lyfter Magda Gad När Magda Gad berättar om sina planer på att starta en egen tidning, fylls nyhetsflödet av artiklar. TT, SR, SVT och flera stora dagstidningar rapporterar entusiastiskt om projektet – trots att det då bara existerade på idéstadiet.

Men när Henrik Jönsson lanserar sin fullt finansierade och färdigproducerade mediekanal 100 procent, med etablerade profiler, studio, redaktion och premiärprogram – råder total tystnad från samma medier. Varken TT, SVT eller Sveriges Radio har hittills nämnt satsningen överhuvudtaget.

En tydlig skillnad i medielogik Den nya kanalen ”100 procent”, som Jönsson själv beskriver som en frihetlig och entreprenöriell utmanare till public service, har redan fått uppmärksamhet i Expressen och Fokus. Men från de skattefinansierade redaktionerna – ingenting.

Det står i skarp kontrast till hur Magda Gads projekt Gad World rapporterades: TT skrev redan i juli om hennes planer, Sveriges Radio gjorde upprepade inslag, och Dagens Media, Journalisten och till och med P4 Dalarna följde upp. Den gången räckte det med ett pressmeddelande och en crowdfunding-sida för att bli nyhetsstoff.

När det gäller Jönsson – en liberal högerprofil som öppet kritiserat public service – verkar däremot nyhetsvärdet plötsligt upphöra.

Dubbel standard i offentligheten Det här är inte ett enskilt exempel. Samma mönster upprepades när Riks lanserades 2020: total tystnad från public service i lanseringsfasen, följt av kritiska eller nedlåtande inslag månader senare. När Swebb-TV stängdes ner av Youtube rapporterade SVT och DN snabbt – men när kanalen senare fick återkomma till plattformen var det ingen som nämnde det.

Det som växer fram är en informationsasymmetri i svensk offentlighet, där nyheter om vänsterprofiler lyfts som kulturella fenomen, medan nyheter om borgerliga, liberala och konservativa projekt antingen tystas eller omges av misstro.

Tystnad som strategi Public service har ett tydligt uppdrag: att spegla hela landet och alla röster, oberoende av politisk tillhörighet. Men tystnaden inför alternativa röster till vänsterliberalt dominerade redaktioner är i sig ett ställningstagande.

När Henrik Jönsson bygger ett professionellt mediehus med mångmiljonbudget, etablerade profiler och publik finansiering, är det objektivt en större medienyhet än Magda Gads ännu icke-existerande projekt. Att TT och SVT ändå valde att ignorera händelsen visar att nyhetsvärderingen numera styrs mer av ideologi än av fakta.

En offentlighet i obalans Den mediala tystnaden säger mer om tillståndet i svensk journalistik än om Henrik Jönsson själv. Om landets största nyhetsredaktioner på allvar tror att de kan tiga ihjäl nya röster, missförstår de sin egen roll i ett öppet samhälle.

För ett demokratiskt Sverige krävs mångfald i medierna – inte likriktning. Och kanske är det just därför kanaler som 100 procent behövs: För att visa att fri press inte längre betyder statsfinansierad press.