Sverige får vänja sig vid bomber, barnbrottslingar och bortförklaringar Två explosioner har skakat Norrköping inom loppet av ett dygn. I det senaste dådet, i stadsdelen Sandbyhov natten till måndag, demolerades porten till ett flerfamiljshus och boende tvingades inrymmas medan Nationella bombskyddet arbetade på platsen.

Ingen person skadades – den här gången.

Polisen har nu gripit tre unga personer, varav en misstänkt är under 15 år. De är misstänkta för brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor. – Det är för tidigt att säga om det finns någon koppling mellan sprängningarna, säger Fredrik Andersson vid polisen i Norrköping.

Barn i bombernas skugga Explosionen inträffade nära både skola, fritidsgård och förskola. Under måndagsmorgonen tvingades rektorn på Sandbyhovsskolan lugna föräldrar med beskedet att verksamheten fortsätter som vanligt. Lärarna höll särskilda samtal med eleverna för att ”fånga upp oro”.

Det är en mening som numera upprepas som ett mantra efter varje nytt bombdåd: ”Vi pratar med barnen om det som hänt.”

Men frågan borde vara: Varför måste barn ens vänja sig vid bomber?

När gärningsmännen blir barn Att en av de misstänkta är under 15 år är tyvärr inte längre en sensation. Samma mönster syns i hela landet: allt yngre pojkar dras in i sprängningar, rån och mord – ofta som verktyg i gängens händer, skyddade av sin straffrihet.

I praktiken har Sverige skapat en parallell rättsordning där unga gärningsmän inte längre stoppas – de rekryteras. Varje ny explosion är ett bevis på ett system som tappat kontrollen över både trygghet och konsekvens.

Staten har abdikerat När 14-åringar misstänks för bombdåd och myndigheternas svar är “vi pratar med barnen” har staten i praktiken abdikerat från sitt kärnuppdrag: att skydda liv och säkerhet. Polisen famlar efter resurser, rättsväsendet tvingas släppa unga gärningsmän, och politikerna nöjer sig med att lova fler samtal, fler projekt och fler miljoner till ”förebyggande insatser”.

Samtidigt fortsätter explosionerna. Medborgarna vänjer sig. Och förtroendet för staten urholkas – varje natt som ytterligare en port sprängs sönder.