Regeringens utredare: ”Behövs inte” – trots folkopinion och politiska utfästelser Tiggerifrågan har under det senaste decenniet varit en symbol för mycket mer än enskilda individer som ber om pengar. Den har handlat om tillit, ordning, trygghet och känslan av att Sveriges gemensamma utrymmen urholkas – trots höga skatter och ett av världens dyraste välfärdssystem.

Men nu föreslår regeringens egen utredare att något nationellt tiggeriförbud inte längre behövs. Krister Thelin, tidigare hovrättsråd, menar att antalet tiggare har minskat och att kontantanvändningens tillbakagång gjort tiggeriet mindre lönsamt.

Allt färre tiggare – men är det skäl att avstå från lagstiftning? Moderaterna och Sverigedemokraterna har båda gått till val på löften om tiggeriförbud, men när utredningen nu är klar vill justitieminister Gunnar Strömmer (M) inte säga om man tänker gå vidare.

Att antalet tiggare tillfälligt är färre än för tio år sedan ses av kritiker som ett ihåligt argument – dels eftersom utvecklingen kan vända snabbt, dels eftersom det kvarvarande tiggeriet fortfarande väcker starka reaktioner bland medborgarna.

Expressens ledarsida menar att ett förbud vore ett vapen mot organiserade ligor och påminner om att problemen snabbt kan återvända. SD:s Henrik Vinge är inne på samma linje: ”Man skickar bara runt problemet mellan kommunerna.”

Lokala förbud – en lösning som flyttar problemet? Redan idag kan kommuner införa lokala tiggeriförbud, vilket ett tjugotal har gjort. Men i praktiken innebär det att ansvaret vältras över på enskilda kommunpolitiker, och att problemet bara flyttar runt i landet. Någon enhetlig linje finns inte.

Samtidigt är det uppenbart att det saknas politisk vilja hos delar av regeringsunderlaget. Liberalerna är fortsatt negativa till ett förbud och lutar snarare mot att se tiggeri som ett uttryck för utsatthet än som ett samhällsproblem.

En fråga om värdighet – och rättvisa För många medborgare handlar tiggerifrågan i grunden om rimlighet. Ska man, i ett av världens mest välfinansierade välfärdssystem, behöva konfronteras med fattigdom och elände utanför mataffären? Ska barn behöva vänja sig vid att det står människor med muggar vid varje torg?

Frågan handlar inte om att straffa fattiga – utan om vilken typ av samhälle vi vill ha. Och om huruvida regeringen tänker infria de löften som fått många väljare att lämna sina röster till just Tidöpartierna.