När Tidöregeringen valdes in lovade den att rensa upp i svensk politik och återupprätta förtroendet för makthavarna. Men den nyliga utnämningen av Irene Svenonius till överdirektör på Statens fastighetsverk visar att de gamla synderna lever kvar.

Ett toppjobb som inte ens fanns

Iréne Svenonius, tidigare finansregionråd i Stockholm och en av huvudpersonerna bakom skandalerna kring Nya Karolinska sjukhuset, har nu fått en topposition inom staten. Problemet? Tjänsten hon tillsattes på existerade inte ens innan hon skickade in sin intresseanmälan.

Dagen efter att Svenonius skickat in sin tre rader långa intresseanmälan skapades rollen som överdirektör vid Statens fastighetsverk. Samma dag tillkännagav regeringen att hon fått jobbet – med en månadslön på 110 000 kronor och ett kontrakt som sträcker sig till 2029. Tjänsten utlystes aldrig offentligt, vilket normalt sett är en grundregel i rekrytering till offentliga uppdrag.

Professor: "Det är korruption"

Olle Lundin, professor i förvaltningsrätt vid Lunds universitet, har kallat utnämningen "ett fall av korruption" och påpekar att det bryter mot grundprincipen att offentliga tjänster ska tillsättas baserat på förtjänst och skicklighet. Han menar att det är tydligt att Svenonius fått jobbet för att hon är en "gammal partikompis".

En del av ett mönster

Iréne Svenonius är bara det senaste exemplet på hur makten går till vänner och partikamrater. Tidigare har liknande utnämningar väckt kritik, och Transparency International pekar på att Sverige nått sin sämsta placering någonsin i organisationens korruptionsindex. Just svågerpolitik pekas ut som en viktig orsak.

Svensk politik behöver ett alternativ

Medborgerlig Samling har länge kritiserat den "politiska adeln" som berikar sig själva och sina vänner på skattebetalarnas bekostnad. Svenonius-affären visar tydligt hur illa det ser ut när politiker inte tar ansvar. För att komma tillrätta med detta behövs ett nytt parti i riksdagen som inte är en del av det etablerade maktspelet – ett parti som sätter transparens, kompetens och sakpolitik framför gamla lojaliteter.

Om Tidöregeringen vill förbli trovärdig som en kraft för förändring måste den sätta stopp för svågerpolitiken och visa att kompetens går före kontakter.