Efter den tragiska skolskjutningen i Örebro, där elva personer miste livet, aviserade Tidöregeringen (M, KD, L och SD) planer på att förbjuda vissa halvautomatiska jaktvapen, däribland AR-15. Förslaget presenterades trots att gärningsmannen i Örebro inte använt ett AR-15-gevär, utan andra jaktvapen.

Förslaget mötte omedelbart kritik, särskilt inom Sverigedemokraterna. Flera SD-toppar, däribland Tobias Andersson och Richard Jomshof, ifrågasatte beslutet och menade att det var förhastat och känslomässigt. Kritiken inom SD eskalerade och ledde till att Jomshof avgick som ordförande i justitieutskottet i protest mot partiledningens stöd för förslaget. Samtidigt uppgav GP att 24 av 27 SD-distrikt skrivit under ett protestbrev mot beslutet, men detta brev nådde aldrig partistyrelsen.

Trots de interna motsättningarna valde SD:s partiledning att stå fast vid förslaget, med motiveringen att det är en nödvändig säkerhetsåtgärd. Jimmie Åkesson försvarade beslutet och kritiserade samtidigt de partikamrater som öppet gått emot partilinjen.

Förslaget kritiserades även av Moderaternas Henrik Sundström, som varnade för att förbudet kunde skrämma bort väljare inom jaktkretsar. Centerpartiet blev det enda partiet som fortsatt försvarade AR-15 som ett legitimt jaktvapen, medan övriga partier backade regeringens förslag.

Senare avslöjades att förslaget ursprungligen kom från Sverigedemokraterna, något som enligt uppgifter bidrog till att Åkesson envist försvarade det. Kritiker menade att förslaget främst var symbolpolitik, då AR-15 inte var inblandat i dådet i Örebro.

I debatten framhöll bland annat Medborgerlig Samling att regeringens förslag riskerar att skapa en falsk trygghet och att fokus istället borde ligga på förbättrad psykiatrisk vård och förstärkta insatser mot illegal vapenhandel. Argumentet var att förbudet drabbar laglydiga jägare utan att effektivt minska risken för framtida dåd.

Den interna krisen inom SD och den breda kritiken mot förslaget skapade splittringar både inom Tidöpartierna och bland väljare, vilket belyste de svåra balansgångarna mellan symbolhandlingar och faktiska säkerhetsåtgärder.