En begriplig oro – men på fel proportioner Riksbankschef Erik Thedéen varnar i Ekots lördagsintervju för att Sverige är alltför beroende av amerikanska betalsystem. Mastercard och Visa dominerar, och i ett mer osäkert geopolitiskt läge bör Europa – menar han – bygga egna alternativ.

Det är i grunden ett rimligt resonemang. Redundans i kritisk infrastruktur är sunt tänkande. Problemet är inte att frågan lyfts – utan hur ensidigt riskbilden tecknas.

USA – vänligt, kritiskt och stabilt Thedéens varningar kommer i kölvattnet av USA:s omläggning av sin utrikespolitik. Den har skapat osäkerhet, men inte fientlighet. USA är fortsatt en uttalat vänlig makt gentemot Europa, om än mer transaktionell, mer kritisk och mindre villig att ensamt bära kostnader.

Att i detta läge framställa amerikanska betalsystem som ett säkerhetshot riskerar att bli analytiskt överdrivet. Det saknas konkreta scenarier där USA skulle använda Visa eller Mastercard som politiskt vapen mot Sverige – särskilt mot ett Nato-land.

Europas verkliga beroenden nämns inte Det som däremot förvånar är vad som inte problematiseras.

Sverige importerar fortfarande energi och råvaror med rötter i Ryssland – en stat som är uttalat fientlig, bedriver hybridkrigföring och systematiskt använder ekonomiska beroenden som påtryckningsmedel. Detta nämns knappt.

Inte heller adresseras Europas växande finansiella sårbarhet, där stora delar av stödet till Ukraina nu ska finansieras genom gemensam upplåning med EU-budgeten som säkerhet.

Ukraina-lånen: den stora elefanten i rummet EU:s beslut att finansiera Ukraina-stödet via lån är ett historiskt vägval. Det innebär ökad skuldsättning, långsiktiga åtaganden och ett finansiellt ansvar som sträcker sig långt bortom den akuta krisen.

Här hade man kunnat förvänta sig en tydlig kommentar från Riksbankschefen – särskilt i ett program som just handlar om risker, ramverk och trovärdighet.

Men om detta är det märkligt tyst.

Samtidigt uttrycker Thedéen oro över att Sverige saknar en tydlig plan för hur försvars- och Ukrainautgifter ska återföras till balans – och varnar för ett ”sluttande plan” i statsfinanserna. Det är en rimlig varning. Men då är det också rimligt att tydligt diskutera EU:s gemensamma skuldsättning, inte bara nationella budgetavvikelser.

Försiktighetsprincip – eller selektiv oro? Thedéen återkommer till försiktighetsprincipen. Den är klok. Men försiktighet kräver proportioner.

Att bygga alternativa betalsystem kan vara rimligt på sikt. Men att lyfta USA som ett centralt osäkerhetsmoment – samtidigt som Europas egna skuldexperiment, energiberoenden och institutionella svagheter tonas ned – ger en snedvriden bild.

Det finns en risk att fokus hamnar på symbolisk suveränitet, snarare än på de faktiska strukturella riskerna.

Tillit kräver konsekvens Sverige har i dag ett starkt finansiellt utgångsläge. Det understryker Thedéen själv. Just därför är det viktigt att riskanalysen är konsekvent, heltäckande och fri från politiska reflexer.

USA är inte riskfritt. Men det är heller inte Europas största osäkerhet.

Om försiktighetsprincipen ska vara vägledande bör den tillämpas lika strikt på europeisk skuldsättning, energipolitik och långsiktiga åtaganden, som på tekniska beroenden av amerikanska betalsystem.

Annars riskerar oron att framstå som selektiv – och därmed förlora sin trovärdighet.