Terrorlarm i luften – passagerare brottade ned man som ropade ”Jag har en bomb” Ett EasyJet-plan på väg från Luton till Glasgow förvandlades till en scen av skräck när en man började ropa att han hade en bomb ombord. Händelsen inträffade på söndagsmorgonen och tvingade piloten att nödlanda. Tack vare snabba insatser från andra passagerare kunde ett potentiellt terrordåd förhindras.
Ropade ”Allahu Akbar” och hotade besättningen Den 41-årige mannen – som enligt vittnen hade ett flyktingkort och misstänks vara indisk medborgare – ska ha kommit ut från planetens toalett och börjat ropa ”Allahu Akbar” och ”Jag har en bomb”, samtidigt som han höll händerna över huvudet. Initialt trodde vissa att det rörde sig om ett dåligt skämt. Men när mannen började knuffa flygvärdinnor och uppträdde aggressivt, blev hotet snabbt allvar.
Tre modiga passagerare lyckades brotta ner honom på golvet och hålla honom fast under hela landningen – medan planet snabbt gick ner för att nödlanda på Glasgow Airport. Enligt ögonvittnen bröt flera passagerare ut i gråt och panik, men både kabinpersonal och de civila ingriparna höll huvudet kallt.
”Ville skicka ett budskap till Trump” Den misstänkte förklarade enligt vittnesmål att han ville ”skicka ett budskap till Trump”, som befann sig i Skottland under helgen. Polisen har ännu inte bekräftat något motiv, men utredningen leds nu av antiterrorenheten i samarbete med brittiska myndigheter. Videoklipp från händelsen sprids på sociala medier, där mannen också hörs fråga efter sin telefon och plånbok efter gripandet – och möts av skratt och svordomar från medpassagerare.
Enligt polisen i Skottland var incidenten isolerad och det finns inga tecken på att någon annan person var inblandad. Mannen är gripen och misstänks nu för allvarliga brott.
När civilkurage ersätter politiskt fluff Händelsen belyser flera problem samtidigt: osäkra gränser, otillräcklig kontroll av passagerare och en politisk naivitet som länge präglat Europas säkerhetspolitik. Att en person med flyktingstatus, psykiskt instabil eller ej, kan skapa den här typen av situation i luften utan att stoppas förrän andra passagerare ingriper är ett underbetyg till det institutionella säkerhetsarbetet.
Medan vissa politiker är upptagna med att signalera värdegrunder, är det ofta vanliga medborgare – i detta fall tre modiga män – som står för den faktiska tryggheten. Utan deras snabba ingripande kunde detta ha blivit en tragedi.
Frågan som nu återstår: hur många fler incidenter krävs innan säkerheten åter blir politikens högsta prioritet?
