Pourmokhtari vill skrota 70-procentsmålet Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) öppnar nu för att avskaffa det så kallade transportmålet – målet om att minska utsläppen från transportsektorn med 70 procent till 2030 jämfört med 2010.

Enligt Naturvårdsverket har utsläppen hittills minskat med cirka 19 procent.

Ministern beskriver målet som bristfälligt och i praktiken orealistiskt.

– Det är en ganska lång resa framför oss som i princip skulle kräva att vi förbjuder bilkörning vissa dagar, eller liknande metoder, säger hon.

Från utfasning till teknikskifte I stället för ett mål som fokuserar på hur mycket som ska bort vill Pourmokhtari se ett elektrifieringsmål – med sikte på en helt elektrifierad transportflotta.

Det är en tydlig förskjutning i retorik och angreppssätt:

  • Från restriktioner och utsläppsprocent
  • Till teknik, innovation och omställning.

Hon menar att dagens klimatmål i hög grad fokuserar på vad som ska förbjudas eller fasas ut, snarare än vad som ska byggas upp.

Det är en formulering som markerar distans till den mer aktivistiskt präglade klimatpolitiken från föregående mandatperioder.

En politisk positionsförändring Transportmålet har varit ett av de mest omdebatterade klimatmålen i Sverige. Flera oppositionspartier har försvarat det, medan Sverigedemokraterna tidigare varit ensamma om att vilja skrota det.

Nu ansluter sig alltså även Liberalerna till den linjen.

Samtidigt är det ett erkännande av en realitet: inget nuvarande regeringsalternativ ligger i närheten av att nå målet.

Frågan är därför om det handlar om politisk reträtt – eller om justering mot genomförbarhet.

Realism kontra symbolpolitik Den större frågan är principiell.

Är klimatmål till för att signalera ambition – eller för att vara praktiskt möjliga att uppnå?

Ett mål som i praktiken kräver drastiska restriktioner på människors vardag riskerar att skapa politisk motreaktion och legitimitetsproblem.

Samtidigt är klimatpolitiken ett område där långsiktiga investeringar i teknik, energi och infrastruktur kan ge faktiska utsläppsminskningar utan att bygga på förbud.

Pourmokhtaris linje kan därför tolkas som ett försök att flytta klimatdebatten från moralisk press till industriell strategi.

Ett skifte i tonläge Det är anmärkningsvärt att just Liberalerna – som under tidigare år profilerat sig tydligt i klimatfrågan – nu talar om att lämna ”helt orealistiska målbanor”.

Det kan vara ett tecken på en bredare tillnyktring i klimatpolitiken: att erkänna skillnaden mellan önsketänkande och genomförbar politik.

Men det väcker också en annan fråga: Om 70-procentsmålet nu anses orealistiskt – varför sattes det från början?

Klimatpolitikens trovärdighet avgörs inte av hur ambitiösa målen låter, utan av om de faktiskt går att nå.

Och där verkar en ny fas nu ta form.