Dagens Opinion frågade elva svenska tankesmedjor om deras fokus, prioriteringar och utmaningar under 2025. Resultatet visar ett tankesmedjelandskap där vänster, höger och mitten alla kämpar med olika visioner – men en gemensam resursproblematik.

En ideologisk uppdelning – men också enas kring vissa utmaningar Timbro och Arena Idé står som väntat på varsin sida av den ideologiska skalan, men flera liknande utmaningar återkommer: snabba mediala cykler, minskat genomslag på sociala medier och konkurrens om uppmärksamhet i en tid av säkerhetsfokus och global oro.

Där Timbro vill "vinna miljödebatten" med ett marknadsvänligt perspektiv, vill Arena Idé i stället se en rättvis klimatomställning med folklig förankring. Båda vill äga samtalet – men med helt olika kartor.

Polarisering i finansieringen – näringsliv vs fackföreningar Tankesmedjorna bekräftar vad som länge påtalats: det finns en strukturell obalans i finansiering mellan höger och vänster. Timbro (40 Mkr) och Synaps (trots låg budget) lyfts av näringslivet, medan vänstersidan (Arena Idé, Katalys, Tiden) bygger sin verksamhet på fackliga resurser – eller ideellt arbete.

Cogito och Oikos står ut som ideologiskt drivna utanför de traditionella strukturerna. Cogito är närmast antitillväxtinriktat, medan Oikos fokuserar på konservativ mobilisering genom utbildningsverksamhet.

Vänsterns strategi: mobilisering och forskning Tankesmedjor som Katalys och Arena Idé visar på ökad akademisk ambition. Katalys fokuserar på finanspolitik och arbetstidsförkortning. Arena Idé arbetar med samtalsturnéer, böcker och facklig förankring i sin opinionsbildning. Flera nämner hotet mot arbetsmarknadsmodellen och ett behov av nytt skattesystem som centrala frågor.

Tankesmedjan Tiden vill å sin sida revitalisera socialdemokratins idédebatt inför partikongressen, men erkänner att den kortsiktiga logiken i offentligheten är ett hinder.

Högerns strategi: framtid, utbildning och marknad Timbro verkar vilja återta rollen som idéutvecklare snarare än renodlad kampanjmaskin – men utan att släppa på takten. De vill ta plats i miljödebatten, lyfta stadsplanering ur vänsterhegemonin och rusta borgerligheten inför nästa mandatperiod. Också Ephi och Synaps fokuserar på framtidsfrågor: EU, AI, vårdreformer.

Oikos, som positionerar sig som den enda konservativa tankesmedjan utan storfinansiärer, satsar på opinionsbildning genom utbildningsprogram snarare än publika rapporter.

En ny idé om tillräcklighet? Cogito är ensam om att lyfta begreppet "tillräcklighet" – ett grönt, nedväxlingsorienterat perspektiv. Det sticker ut i en annars tillväxtfokuserad debatt. Att de nämner "närmre, lägre, långsammare, mindre" som strategisk inriktning visar på ett djupare ideologiskt brott med konsumtionssamhället än vad någon annan smedja uttrycker.

Fores kris: den gröna liberalismens vakuum Flera tankesmedjor nämner kraschen i Fores som "snackis". Centerpartiets halverade stöd har tvingat verksamheten till intern omstrukturering. Det skapar ett tomrum i det gröna liberala fältet – ett fält som just nu saknar en tydlig röst.

Slutsats: Idéerna är många – men makten sitter i plånboken Analysen av svaren visar att svensk tankesmedjevärld sjuder av aktivitet, men är djupt splittrad i både idéer, metoder och resurstillgång. De som lyckas nå ut gör det ofta för att de har ett nätverk, ett format eller en finansieringskälla som ger räckvidd – inte nödvändigtvis för att de har bäst idéer.

När debattklimatet hårdnar och medielogiken förkortas, blir de tankesmedjor som kan kombinera långsiktig idéutveckling med snabbfotad kommunikation allt viktigare. Frågan är om någon av dem orkar både tänka och höras.