Svensk järnväg går på knäna – och de ansvariga har inga svar på när punktligheten ska bli acceptabel. I SVT:s 30 minuter tvingas Trafikverkets generaldirektör Roberto Maiorana medge att han inte vet när tågtrafiken kan börja fungera som den ska.

Det var en tydligt pressad myndighetschef som mötte frågor i kvällens avsnitt av SVT:s 30 minuter. Efter det sämsta punktlighetsåret på över ett decennium försöker Trafikverkets generaldirektör Roberto Maiorana hålla hoppet vid liv – men utan att ge löften.

– Jag tycker att man ska kunna lita på tågen, säger han, trots att var tredje långdistanståg förra året var försenat. I snitt handlade det om 18 minuters försening.

Målet från Trafikverket är att 95 procent av alla tåg ska gå i tid. Verkligheten är något annat: drygt 87 procent nåddes 2024 – den sämsta siffran sedan 2010.

När målet kan nås? Det kan Maiorana inte svara på.

– Så snart som möjligt, är det enda beskedet.

För mycket tåg – och för lite järnväg Maiorana lyfter att trafiken på spåren har ökat kraftigt det senaste decenniet – och antyder att järnvägen är överbelastad på vissa platser och tider.

– Det är för mycket tåg vissa tider på dygnet och det är för mycket tåg på vissa platser, konstaterar han.

Svenska järnvägar lider dessutom av vad som ofta kallas en ”underhållsskuld” – en ackumulerad försummelse av nödvändigt underhåll som gör att spår, växlar och signalsystem inte längre klarar trycket från dagens trafik.

Infrastrukturminister Andreas Carlson (KD) har beskrivit det svenska järnvägssystemet som ett ”ruckel”, en bild som Maiorana vill nyansera:

– Vi har inte låtit bli att måla huset. Men man kan bara laga en växel ett visst antal gånger innan den måste bytas ut.

Perspektiv SVT:s intervju illustrerar den växande klyftan mellan ambition och verklighet i svensk transportpolitik. Alla är överens om att tåget borde vara ett pålitligt och klimatsmart transportalternativ. Ändå får resenärer gång på gång höra att lösningarna ligger i framtiden – samtidigt som avgångarna gör det.

Att Trafikverket nu antyder att det kanske går för många tåg på spåren är ett intressant vändpunkt. Det innebär i praktiken att staten lovat mer tågtrafik än infrastrukturen klarar av att hantera.

Det väcker frågor om politiskt ansvar – men också om hur Sverige ska prioritera mellan höghastighetståg, regionala pendlare och godstransporter i en verklighet där varje ny tåglinje konkurrerar om samma trånga kapacitet.

Medborgarna lär dock ställa en enklare fråga: När går tågen i tid igen? Svaret från högsta ort: Ingen vet.