Ett avslöjande som bekräftar det många redan visste SVT:s granskning av hur studentvisum missbrukas visar ett omfattande och systematiskt utnyttjande av svenska regler. Rekryteringsagenturer i bland annat Pakistan erbjuder falska bankintyg och säljer Sverige som ett land där man kan arbeta obegränsat – med studier som täckmantel.
Avslöjandet är allvarligt. Men det är knappast överraskande.
Ett system byggt på önsketänkande Sverige sticker ut i Europa genom att internationella studenter tillåts arbeta heltid vid sidan av studierna. Samtidigt har kontrollen av både antagning, ekonomi och faktisk studienärvaro varit begränsad.
Att detta förr eller senare skulle missbrukas har varit uppenbart. Kombinationen av höga studieavgifter, arbetskraftsbrist i låglöneyrken och svag uppföljning har skapat ett incitamentssystem som närmast bjudit in till fusk.
Att svenska lärosäten dessutom haft ekonomiska skäl att blunda – genom ersättningar per rekryterad student – har ytterligare försvagat motståndskraften i systemet.
Regeringen reagerar – men först efter avslöjandet Efter granskningen säger migrationsminister Johan Forssell att kryphålen ”måste bort” och att lagen nu ska ses över. Förslagen innebär begränsade arbetstimmar och hårdare krav på studieresultat.
Åtgärderna är rimliga. Frågan är varför de inte redan fanns på plats.
Missbruket har varit känt inom myndigheter och akademi under lång tid. Migrationsverket har öppet talat om problemet. Ändå har förändringarna dröjt – tills medierna satte ljuset på omfattningen.
Ett återkommande mönster Hanteringen följer ett välbekant mönster i migrationspolitiken: problem identifieras sent, åtgärder kommer först när skadorna är uppenbara, och reformer sker reaktivt snarare än förebyggande.
Detta gäller inte bara studentvisum, utan flera delar av det regelverk som rör uppehållstillstånd, arbetskraftsinvandring och familjeanknytning. Resultatet blir en politik som alltid ligger steget efter verkligheten.
När tilliten urholkas Konsekvensen av ett sådant system är inte bara fusk och regelbrott. Det urholkar också tilliten till seriösa internationella studenter, till högre utbildning och till statens förmåga att upprätthålla sina egna regler.
Att ändra lagen nu är nödvändigt. Men det är svårt att bortse från att detta är ännu ett exempel på åtgärder som kommer för sent, efter att problemen redan fått fäste.
Frågan är inte om regeringen agerar. Frågan är varför det så ofta krävs ett avslöjande för att det ska ske.
