700 anmälningar – men få svar om varför Sverige tar på sig rollen Polisens grupp för utredning av krigsbrott har fått in över 700 anmälningar om misstänkta krigsbrott i Gaza sedan kriget startade. Flera utredningar har inletts, uppger åklagare Reena Devgun till Ekot. Men frågan väcks: varför ska svenska skattebetalare finansiera omfattande rättsutredningar som i praktiken redan faller inom ramen för internationella domstolars mandat?
Dubbelarbete och politisk ”lawfare”? Sverige är sedan länge med och finansierar både Internationella brottmålsdomstolen (ICC) och andra internationella rättsinstanser vars uppgift är att utreda och lagföra krigsbrott. Ändå väljer svenska myndigheter att parallellt inleda egna utredningar – även när de misstänkta inte är svenska medborgare och inte heller befinner sig i Sverige.
Enligt Devgun är man särskilt intresserad av vittnesiakttagelser från personer med koppling till Sverige som varit på plats. Vittnesmål kan sedan användas både i svenska processer och i internationella rättegångar. Kritiker menar dock att detta riskerar att bli ett resurskrävande dubbelarbete som mer handlar om politisk signalering än om rättssäkerhet – en form av ”lawfare” där juridiska processer används som politiska vapen.
Resurser som kunde använts hemma Krigsbrottsutredningar är komplicerade, tidskrävande och kostsamma. Samtidigt står Sverige inför stora utmaningar på hemmaplan: ökande gängbrottslighet, långa handläggningstider i rättssystemet och en poliskår som redan går på knäna.
Att då lägga resurser på att på eget initiativ utreda händelser i Mellanöstern – händelser som redan hanteras av internationella organ – väcker frågor om politiska prioriteringar och respekt för skattebetalarnas pengar.
