Studentinvandringen växer – kontrollen brister Antalet utomeuropeiska studenter i Sverige har ökat kraftigt under senare år. Studieavgifter på omkring 150 000 kronor per läsår innebär betydande intäkter för många lärosäten.

Samtidigt visar återkommande granskningar att systemet missbrukas – och att uppföljningen är svag.

I SVT:s Studentparadiset och i en gästkolumn i GP beskriver Anna-Karin Wyndhamn hur vissa högskolor aktivt anlitar rekryteringsagenter i länder som Indien, Pakistan och Nepal. Enligt kritiken marknadsförs inte främst utbildning – utan uppehållstillstånd, obegränsad rätt att arbeta och möjligheten att ta med familjen.

Riksrevisionen: Var fjärde saknar studieuppgifter Problemet är inte nytt.

Riksrevisionen konstaterade att det för nästan var fjärde person med uppehållstillstånd för studier saknades registeruppgifter om att personen faktiskt studerade.

Under det senaste decenniet har över 140 000 studietillstånd beviljats. Om mönstret är representativt kan tiotusentals personer ha vistats i Sverige utan att uppfylla villkoren för sitt tillstånd.

Utlänningslagen är tydlig: ett tillstånd ska återkallas om personen vistas här av andra skäl än dem det beviljades för.

Men uppföljningen är begränsad.

72 procent hoppar av En internrapport från Migrationsverket, som refererats i medier, visade att 72 procent av vissa granskade grupper avbröt sina studier före det andra året – trots genomförda ”studieavsiktsutredningar”.

Andra siffror visar att omkring en tredjedel inte ens ansöker om förlängt tillstånd efter första året. Vad som händer därefter är oklart.

Studenttillstånd innebär dessutom rätt att arbeta utan lönekrav och möjlighet för anhöriga att få arbetstillstånd från dag ett. Jämfört med arbetskraftsinvandring är regelverket betydligt mindre restriktivt.

Migrationsverket: ”Vi har inga uppgifter” Journalisten Henrik Sjögren uppger att Migrationsverket saknar uppgifter om vilka kurser många studentinvandrare faktiskt går.

Myndigheten ska inte heller ha kunnat redovisa vad de cirka 800 doktorander som beviljades uppehållstillstånd förra året forskar inom.

Det väcker frågor om hur uppföljning ska kunna ske.

Om myndigheten inte vet var eller vad studenter studerar, hur ska man då kontrollera att villkoren uppfylls?

Ekonomiska incitament Studieavgifterna är en viktig intäktskälla för flera lärosäten.

Enligt tidigare uppgifter genererar tredjelandsstudenter hundratals miljoner kronor årligen för större universitet. Mindre högskolor har på senare år i ökad utsträckning anlitat externa rekryteringsagenter mot ersättning per värvad student.

Kritiker menar att detta skapar incitament att prioritera volym framför kvalitet och kontroll.

Flera lärosäten uppger å sin sida att de arbetar för att minska avhopp och att sena beslut från Migrationsverket är en bidragande orsak till att studenter inte påbörjar sina studier.

Systemfrågan Frågan rör mer än utbildningspolitik.

Om studietillstånd i praktiken används som alternativ väg in på arbetsmarknaden – eller i värsta fall utnyttjas av kriminella nätverk – handlar det om migrationspolitik, rättssäkerhet och samhällskontroll.

Sverige har under lång tid kombinerat generösa regler med svag uppföljning.

I ett läge där regeringen säger sig vilja strama åt invandringen kvarstår en central fråga: Hur många befinner sig i landet på studietillstånd – utan att studera?