BÄR-projektet ett skolboksexempel på offentligt IT-haveri När Arbetsförmedlingen 2019 inledde utvecklingen av ett nytt IT-system var målet att skapa ett modernt, rättssäkert och effektivt ärendehanteringssystem. I dag – sex år senare – är resultatet ett ofärdigt system som kostat nästan en miljard kronor och fortfarande kräver ytterligare två år av utveckling.

Systemet, med det anspråksfulla namnet BÄR, beskrivs nu av flera som ett "ofärdigt skjul". Det saknar grundläggande funktionalitet, tvingar handläggare att jobba i parallella system – och har blivit en guldgruva för IT-konsulter.

Konsulterna vann – medborgarna förlorade Bakom projektet står IT-jätten Capgemini, men ansvaret vilar tungt på Arbetsförmedlingens ledning och på ett statligt system som saknar både incitament och kontrollmekanismer för att förhindra den här typen av fiaskon.

Internt har myndighetens revisorer varnat för projektets brister i flera år. Bland annat:

  • Plattformen bygger på föråldrad teknik som kräver externa specialistkonsulter på obestämd tid.

  • Varken jurister eller framtida användare har varit tillräckligt involverade.

  • Funktionalitet har utvecklats i fel ordning, likt att bygga rum utan grund.

  • Ingen slutkostnad har definierats.

Prestigebygge utan ansvar Trots upprepade varningar och uppenbara brister har projektet fortskridit – ett klassiskt exempel på ”too big to fail” inom offentlig sektor. Efter sex år har systemet nått ungefär den nivå som planerades för det första året. Men istället för att lägga ned projektet och byta kurs, fortsätter pengarna rinna ut – utan att någon ställs till svars.

Som jämförelse kostade Grand Theft Auto V, ett av världens mest avancerade datorspel, lika mycket att utveckla – men med resultat som imponerade på hundratals miljoner användare. Arbetsförmedlingen fick ett halvt fungerande formulär.

Skatteslöseriet fortsätter – och ingen bryr sig Enligt Riksrevisionen blir hälften av alla statliga IT-projekt försenade och överskrider budget. Men när slöseriet uppdagas, händer i princip aldrig något. Ansvariga går vidare till nya jobb. Skattebetalarna betalar. Politikerna tiger.

Stockholms stad visade åtminstone ryggrad när de skrotade sin katastrofala Skolplattform – efter att ha bränt 1,3 miljarder. Arbetsförmedlingen borde ha gjort detsamma.

Men istället fortsätter projekten – och vi får hoppas att någon, någon gång, frågar varför det aldrig räcker med en miljard.