Säkerhetshot får fortsatt stöd Trots att Säkerhetspolisen i vintras slog fast att flera islamiska shiasamfund i Sverige utgjort plattformar för iransk underrättelseverksamhet, har dessa organisationer fortsatt ta emot statliga bidrag på över tre miljoner kronor under det senaste året. Det avslöjar Kvartal i en ny granskning.
Särskilt pekas Imam Ali Islamic Center (IAC) i Järfälla ut. Säpo bedömde redan i januari att centret använts för underrättelseverksamhet kopplad till Iran – och att verksamheten utgjorde ett säkerhetshot mot Sverige. En imam som varit verksam i miljön kring centret utvisades tidigare i år på grund av samma bedömning.
Trots detta har Myndigheten för stöd till trossamfund (SST) fortsatt bevilja statliga medel till flera organisationer inom samma sfär.
Systemfel i statens bidragspolitik Att svenska skattepengar går till organisationer som Säpo varnat för är mer än en tillfällig lapsus. Det visar på ett systemfel i den svenska bidragspolitiken: en blindhet inför säkerhetspolitiska risker när stödsystemen byggts för att belöna mångfald, inte för att skydda nationell säkerhet.
I praktiken innebär det att staten betalar för att upprätthålla strukturer som används av främmande makt, samtidigt som regeringen talar om att stärka Sveriges försvar mot just utländsk påverkan.
Det är en motsägelse som försvagar tilltron till hela rättsstaten.
Ett land med dubbla lojaliteter Det här är inte första gången svenska myndigheter misslyckas skilja mellan religiös verksamhet och politisk infiltration. Iran har under lång tid bedrivit påverkansarbete via religiösa nätverk i Europa, och Sverige har utpekats som ett av de mest sårbara länderna – just på grund av sin bidragskultur och tillit till självrapportering.
Säpos varningar handlar inte bara om spionage, utan också om påverkan och mobilisering inom Sverige. Att organisationer med dokumenterade band till en auktoritär regim får statligt stöd är därför inte bara en säkerhetsfråga – det är en moralisk skandal.
En regering som blundar Regeringen har hittills inte dragit tillbaka stödet, trots Säpos tydliga bedömning. Det väcker frågan: Vem tar ansvar när staten finansierar sina egna säkerhetsproblem?
Om regeringen menar allvar med sin ambition att försvara demokratin mot främmande makt, krävs handling – inte fler utredningar.
Det borde vara självklart: Den som varnas av Säpo för samröre med en diktatur ska inte samtidigt få svenska skattemedel.
