Timbro hyllar större EU-budget – har Smedjan blivit Liberal(L)? En ny ledare i Smedjan hyllar EU:s långtidsbudget, försvarar större unionella utgifter och manar Sverige att sluta "snåla". Det väcker frågor om Timbros frihetliga trovärdighet.

Tankesmedjan Timbro har länge betraktats som borgerlighetens och marknadsliberalismens främsta idémotor. Men i en ny ledare i Smedjan – Timbros opinionssajt – formuleras nu ett synsätt på EU som för tankarna mer till federalistiska liberaler än till klassiska liberaler.

Skribenten Bean Khalil skriver att Sverige måste "sluta snåla" med EU, omfamna den nya långtidsbudgeten och acceptera en större och mer aktivistisk union. Ett starkare EU, med större budget och fler uppgifter, beskrivs som oundvikligt. "Tiden då unionen bara är en gemensam inre marknad är förbi", skriver Khalil.

Från frugala fyran till federationskramare? Sverige får i artikeln skarp kritik för att fortfarande stå emot utgiftsökningar i EU:s långtidsbudget. Enligt Khalil borde Sverige istället följa Danmarks exempel och släppa motståndet mot större EU-anslag. Försvar, konkurrenskraft och krishantering lyfts fram som skäl till att bygga ett starkare EU – trots att varje sådan utvidgning ofrånkomligen innebär mer makt till Bryssel och mindre till svenska väljare.

Retoriken är tydlig: motstånd mot utökade EU-budgetar likställs med att leva i det förgångna, likt en japansk soldat som inte hört att kriget är slut.

Men för många frihetligt sinnade väljare är det just förvaltandet av makten i medlemsstaterna – och det demokratiska ansvaret på nationell nivå – som är det centrala i ett fritt och öppet Europa. Ett EU med mer skatter, fler regler och mer central kontroll är inte en liberal vision – det är en byråkratisk mardröm.

Har Timbro blivit Liberal(L)? Kritiken mot Khalils ledare låter inte vänta på sig. För den som ser Timbro som en libertariansk eller åtminstone klassiskt liberal institution framstår detta som en omsvängning – kanske till och med ett ideologiskt haveri. Argumentationen ekar av samma logik som används för att försvara EU-skatter, skuldpaket och social ingenjörskonst på EU-nivå.

Det är inte utan att man frågar sig: Har Timbros ledarredaktion blivit ett språkrör för Liberalernas EU-federalism?

Om Timbro ska fortsätta ha förtroende hos borgerliga väljare som vill se mindre stat, inte mer, kan det vara dags för styrelsen i Svenskt Näringsliv att ta sig en allvarlig funderare. När marknadsliberala plattformar börjar argumentera för fler transfereringar, större byråkrati och ökad skattefinansiering – då har något gått snett.

Att Smedjan ger plats för olika röster är i grunden bra. Men en så tydlig och oemotsagd hyllning till EU-federalism från redaktionell nivå riskerar att underminera hela tankesmedjans profil.