Doku-avslöjandet: SR:s ”ögon i Gaza” drev bojkott mot Israel Sajten Doku har avslöjat att Sveriges Radios frilansmedarbetare i Gaza, Baraa Lafi, under flera år drivit kampanjer tillsammans med Hamasledaren Bassem Naim. Efter publiceringen meddelar SR att samarbetet nu avslutas – en åtgärd som väcker frågor om public service trovärdighet.
Ledde kampanjer mot ”sionistiska fienden” Enligt Dokus granskning var Lafi en nyckelperson i flera antiisraeliska kampanjer i Gaza, bland annat Bojkotta sionisterna. Hon har i intervjuer beskrivit Israel som en ”kolonial apartheidregim” och tackat Hamas-toppen Bassem Naim för finansiering.
På bilder från 2021 syns Lafi sida vid sida med Hamasrepresentanter i Gaza City. Hon har även framställts i arabisk media som grundare och mediechef för bojkottkampanjer riktade mot Israel och mot normalisering med arabländer.
Sveriges Radio backar – men först efter avslöjandet Trots hennes bakgrund har Lafi i över ett år arbetat som medarbetare för Sveriges Radio, där hon presenterats både som journalist och som ”vanlig invånare i Gaza”. SR:s utrikeschef Anders Pontara medger nu att researchen brustit:
– Helt uppenbart var inte vår research tillräckligt bra. Här har vi brustit och måste dra lärdomar, säger han.
Pontara understryker att SR inte funnit osaklighet i Lafis tidigare material, men att kopplingarna till Hamas gör det omöjligt att fortsätta samarbetet.
Bredare problem för public service Avslöjandet sätter åter ljuset på den kritik som riktats mot public service under lång tid: en bristande förmåga att säkerställa neutralitet och oberoende, särskilt i konflikter där Sverige redan är polariserat. Att SR dessutom beskrivit Lafi som ”våra ögon och öron på marken” i Gaza förstärker frågorna om hur långt redaktionen egentligen kontrollerar sina frilansar.
Mer än en enskild skandal Frågan är större än en enskild frilans. Det handlar om trovärdigheten i statligt finansierad journalistik. När en SR-medarbetare med dokumenterade Hamas-kopplingar kunnat verka i flera år, utan att detta upptäckts, riskerar det att cementera bilden av en public service som är naiv, ensidig – och i värsta fall nyttig idiot åt terrorrörelser.
