När sparande minskar klyftorna Svenskarna har blivit rikare – och förmögenhetsojämlikheten har samtidigt minskat. Det är en slutsats som skaver mot många invanda föreställningar i den svenska debatten, men som nu får stöd i ny forskning från Handelshögskolan i Stockholm.

Bakom resultaten står bland andra nationalekonomen Daniel Waldenström, som pekar ut bostadsägande, pensioner och börssparande som centrala förklaringar till utvecklingen.

En mer nyanserad bild av ojämlikhet Enligt den nya förmögenhetsdatabasen har den relativa förmögenhetsojämlikheten i Sverige minskat sedan millennieskiftet, mätt med gini-koefficient. Samtidigt har de absoluta skillnaderna vuxit – fler har blivit mycket rika, men också breda grupper har fått större tillgångar.

Detta är en viktig distinktion som ofta försvinner i debatten. Relativ ojämlikhet kan minska samtidigt som ett samhälle blir rikare – utan att det innebär att någon blivit fattigare.

Sparande som integrationsfråga Waldenström menar att en central framtidsfråga inte handlar om att begränsa kapitalbildning, utan om att få fler att delta i den. Särskilt pekar han på grupper som i dag saknar eget sparande helt.

I det perspektivet framstår reformer som investeringssparkontot, ISK, som mer än ett tekniskt skatteinstrument. De blir ett verktyg för breddat ägande, ekonomisk delaktighet och långsiktig självständighet.

Att äga – om så bara lite – förändrar relationen till både ekonomi och samhälle.

Karl-Bertil – en symbol i behov av uppdatering I samband med studien har Waldenström provocerat lättsamt genom att ifrågasätta den klassiska berättelsen om Karl-Bertil Jonsson: kanske vore det bättre att ge bort kunskap om sparande än att symboliskt omfördela julklappar.

Poängen är inte att förlöjliga solidaritet, utan att peka på en annan väg till jämlikhet: att höja botten genom kunskap och ägande snarare än att sänka toppen genom misstro.

Ett svenskt vägval Forskningen aktualiserar en större fråga som Sverige ännu inte riktigt tagit: ska politiken främst fokusera på att begränsa framgång – eller på att göra fler delaktiga i den?

Ett samhälle där fler äger sitt boende, har pensionskapital och ett långsiktigt sparande är inte bara rikare. Det är också mer robust, mer självständigt och mindre beroende av kortsiktiga transfereringar.

Det är ett perspektiv som sällan ges plats – men som förtjänar att diskuteras mer.