Ett beslut som fått ny sprängkraft Den spanska regeringen har beslutat att ge omkring en halv miljon papperslösa migranter rätt att stanna i landet. Beslutet fattades genom dekret i slutet av januari men har på nytt aktualiserats efter en uppföljande granskning i Dagens Nyheter, där både konsekvenser och politiska reaktioner lyfts fram.
Reformen innebär att personer utan kriminellt register, som bott i Spanien i minst fem månader eller sökt asyl före årsskiftet, kan få uppehålls- och arbetstillstånd. Tillstånden gäller ett år för vuxna och fem år för barn, med möjlighet till förlängning.
Regeringens motiv – och oppositionens varning Beslutet presenterades av den spanska vänsterregeringens migrations- och integrationsminister Elma Saiz, som beskriver reformen som en anpassning till ”den sociala verklighet som råder”.
Men kritiken har varit omfattande. Det konservativa oppositionspartiet Partido Popular och högerpartiet Vox varnar för att åtgärden riskerar att fungera som en dragfaktor och leda till ökad illegal migration. Även frågan om hur beslutet påverkar samarbetet inom EU och Schengen har blivit central i debatten.
Schengen i fokus Eftersom Spanien är en del av Schengenområdet innebär uppehållstillstånd i praktiken också rätt till fri rörlighet inom stora delar av EU. Det är just denna konsekvens som nu väcker kritik även utanför Spanien.
I Sverige har frågan lyfts av Jimmy Baker, lokalpolitiker för Medborgerlig Samling i Botkyrka, som menar att beslutet ställer Schengens grundprinciper på ända. Enligt Baker borde Spanien antingen ompröva sitt Schengenmedlemskap – eller så måste andra länder, däribland Sverige, se över villkoren för samarbetet.
Kritik mot politiska incitament Baker riktar även kritik mot vad han uppfattar som de underliggande motiven bakom reformen. Han pekar på att företrädare för den spanska vänstern öppet beskrivit legaliseringen som ett sätt att stärka det framtida väljarunderlaget.
I hans tolkning är detta ovanligt rakt på sak – och något som enligt honom sällan sägs lika öppet i svensk debatt. Här motiveras hög invandring oftare med behov i välfärd och arbetsmarknad, snarare än med dess politiska konsekvenser.
En europeisk följdfråga Beslutet i Madrid aktualiserar därmed en större europeisk fråga: hur nationella migrationspolitiska beslut påverkar andra medlemsländer i ett system med fri rörlighet. När ett land ensidigt legaliserar hundratusentals människor får det konsekvenser långt utanför de egna gränserna.
För EU:s medlemsstater – och för kommuner som redan brottas med integrationsutmaningar – blir frågan inte bara hur Spanien hanterar sin migration, utan hur Schengen ska fungera när migrationspolitiken förs i radikalt olika riktningar.
