Efter debatten mellan Magdalena Andersson och Jimmie Åkesson i SVT:s Aktuellt reflekterar Richard Sörman i Riks om ett av samtidsfrågornas mest grundläggande vägval: Ska staten driva utveckling eller hålla sig undan?
I det senaste avsnittet av Sörman reagerar gör Richard Sörman en rak dissektion av gårdagens partiledardebatt mellan Magdalena Andersson (S) och Jimmie Åkesson (SD). Fokus ligger inte på ytliga debattpoänger, utan på den grundläggande synen på statens roll i samhället.
Andersson driver, enligt Sörman, en klassisk socialdemokratisk linje där staten inte bara omfördelar resurser utan också aktivt ska skapa tillväxt. Det är en idé om en god, kompetent och rationell statsapparat som alltid agerar för medborgarnas bästa – trots ökande tecken på slöseri, ideologisk aktivism och ineffektivitet.
Jimmie Åkesson däremot, menar Sörman, representerar en växande frustration över hur offentliga medel används till projekt som många uppfattar som ideologiskt drivna snarare än praktiskt motiverade. Det handlar inte bara om migration och integration, utan om hela den offentliga sektorns inriktning – från genuspedagogik till klimatstrategier.
"Vi har gått från en idé om staten som tjänare till medborgarna till något som allt oftare agerar som medborgarnas fostrare, om inte rent av motpart," konstaterar Sörman.
Sörman pekar också på att Socialdemokraterna i debatten försöker vinna tillbaka förtroende genom att skylla nedskärningar på högern, trots att staten vuxit rekordartat även under socialdemokratiskt styre. Samtidigt vill Magdalena Andersson höja skatterna ytterligare – utan garantier för att dessa medel kommer gå till kärnverksamhet som vård, skola och rättsväsende.
Frågan som lämnas hängande i luften – och som Meritas läsare kan fundera vidare på – är enkel men brännande aktuell:
Kan vi längre lita på att den svenska staten använder våra pengar på ett rationellt sätt? Eller har politiken kapat förnuftet till förmån för ideologiska projekt?
