Dousa: ”De ljuger helt oblygsamt” – S fortsätter utmåla biståndet som sin egen plånbok När regeringen nu skärper kontrollen av svenskt bistånd och ger Sida i uppdrag att stärka arbetet mot mutor, jäv och penningtvätt – då slår Socialdemokraterna bakut. Istället för att välkomna ökad transparens väljer partiets utrikespolitiska talesperson Morgan Johansson att anklaga regeringen för ministerstyre.

Men biståndsminister Benjamin Dousa (M) svarar utan omsvep: Socialdemokraterna ljuger. Igen.

Skärpta krav – för att stoppa slöseriet Bakgrunden till uppdraget är allvarlig: I uppemot åtta procent av alla biståndsprojekt som Sida hanterar finns det misstankar om korruption eller andra oegentligheter. Det handlar alltså om miljarder kronor i skattemedel som riskerar att hamna i fel fickor.

Regeringen kräver nu att Sida tar krafttag. Bland annat ska:

  • Rutiner för att motverka jäv och korruption stärkas

  • Insatser mot penningtvätt och terrorfinansiering intensifieras

  • Personal utbildas i att identifiera och hantera risker

Dousa konstaterar att det här är ett minimikrav för skattebetalarnas förtroende – något som tidigare regeringar alltför ofta slarvat med.

Socialdemokraternas nya linje: Anfall är bästa försvar Men istället för att erkänna behovet av kontroll, går S till attack. Morgan Johansson kallar regeringens åtgärder för ett ”präktigt självmål” – och insinuerar att regeringen tvingat Sida att ge 14 miljoner till SD:s biståndsstiftelse Hepatica.

Att anklagelsen saknar grund verkar inte bekymra honom. Det spelar inte heller någon roll att Dousa tydligt har sagt att inga medel ska gå till organisationer som inte uppfyller kraven. Fakta är underordnat dramaturgi.

”Skattebetalarnas pengar är inte Socialdemokraternas plånbok” Dousas svar är glasklart:

”De ljuger helt oblygsamt och sprider felaktigheter. [...] Skattebetalarnas pengar är inte Socialdemokraternas plånbok och jag förstår att det känns främmande för ett parti som i decennier haft en privilegierad ställning.”

Det är en kraftfull markering – och en påminnelse om det grundläggande problemet med svensk biståndspolitik: I decennier har Socialdemokraterna använt den som ett maktinstrument. Projekt har premierats för sin ideologiska lojalitet snarare än sin effektivitet. Biståndsbudgeten har blivit ett verktyg för vänskapskorruption.

Dags att sluta ducka debatten Det verkliga självmålet i denna historia är Socialdemokraternas vägran att erkänna att biståndet behöver kontrolleras – oavsett mottagare. När oppositionen ylar om ministerstyre varje gång regeringen försöker införa rättvisa spelregler, blir det tydligt hur djupt sammanvävda deras egna lojalitetsband är med den gamla biståndsindustrin.

Att värna biståndets legitimitet kräver mer än stora ord om solidaritet. Det kräver kontroll, transparens och lika regler för alla – oavsett om mottagaren är en vänsteraktivist i Gaza eller en SD-anknuten organisation i Stockholm