Disneys nyinspelning av klassikern Snövit och de sju dvärgarna har landat som en gigantisk flopp. Med en budget på närmare 3 miljarder kronor och större marknadsföringskampanj än de flesta storfilmer lyckades filmen bara spela in motsvarande 870 miljoner kronor globalt under premiärhelgen. I Kina, som ofta är en nyckelmarknad för Hollywood, drog filmen in mindre än 10 miljoner kronor de första tre dagarna.

Misslyckandet följer ett mönster som blivit allt vanligare för Disney: ambitionen att modernisera sina klassiker genom att tillföra “woke”-inslag får publiken att vända sig bort.

"Magiska varelser" istället för dvärgar

En av de mest kontroversiella ändringarna var att de ikoniska dvärgarna ersattes av en grupp "magiska varelser". Den klassiska sagan reducerades till en rörig och identitetspolitisk historia som kritiker menar varken respekterar originalet eller ger publiken något nytt av värde.

Skådespelaren Rachel Zegler, som spelar huvudrollen, bidrog själv till kritiken genom att håna originalfilmen i intervjuer och kalla sagans prins "en stalker". Det visade sig vara en del av en bredare trend där Disney allt oftare omtolkar sina klassiker utifrån samtida aktivistiska ideal.

"Snövit och de sju biobiljetterna"

Resultatet blev svaga biljettförsäljningar och tomma salonger. Kritiker och publik förenades i sin kritik och på sociala medier spreds bilder på folktomma biosalonger med kommentarer som "Snövit och de sju biobiljetterna" och "Go woke, go broke".

En viktig lärdom

Disneys misslyckade Snövit-remake illustrerar vad som sker när ideologi går före god historieberättande. Istället för att förvalta sin filmiska skattkista och berätta tidlösa sagor har Disney på senare år valt att göra sig till språkrör för en viss politisk agenda – på bekostnad av både kvalitet och publikintresse.

Det är en trend som förstärker bilden av att Hollywoods storbolag blivit allt mer avlägsna från sina egna kunder. Svenska biobesökare har all anledning att fråga sig om inte deras tid och pengar kan spenderas på filmer som faktiskt respekterar originalets anda och inte försöker driva ideologiska poänger.

Disneys misslyckande bör fungera som en väckarklocka för alla kreatörer och kulturproducenter: att leverera engagerande berättelser som respekterar publiken är viktigare än att till varje pris vara politiskt korrekt.