Nya siffror från polisen visar att antalet skjutningar i Sverige nått den lägsta nivån på åtta år. Under mars 2025 registrerades tolv skjutningar – den lägsta månadssiffran sedan februari 2017. Regeringen talar om "realistisk optimism", men ett bredare perspektiv visar att problemen är långt ifrån lösta.

Minskning från extremt hög nivå Justitieminister Gunnar Strömmer (M) framhåller att utvecklingen är positiv men framhåller också att konflikten i gängmiljön fortfarande är mycket aktiv:

– Vi är på en bättre plats i dag än för två år sen, men vi har mer att göra innan vi har nått en punkt där vi har tagit tillbaka kontrollen.

Det är ett balanserat uttalande – men i den offentliga debatten har regeringsföreträdare redan börjat lyfta siffrorna som bevis på att Tidöavtalet biter. Problemet är att Sverige fortfarande har en av de högsta nivåerna av dödligt skjutvapenvåld i Europa, enligt jämförbar statistik från bland annat Brottsförebyggande rådet (Brå) och EU:s underrättelsesamarbete (Europol).

Statistik i politisk skugga Att siffran för mars månad är låg måste också sättas i relation till att januari präglades av rekordhögt våld, bland annat med en masskjutning i Örebro. Dessutom visar längre trender att skjutningarna i Sverige under 2021–2023 låg på extremt höga nivåer – jämförbara med vissa latinamerikanska storstäder i dödlighet per capita.

Det är alltså möjligt att brottsbekämpningen har börjat få viss effekt, men det är också uppenbart att minskningen sker från ett historiskt absurt högt läge – något som regeringen ogärna påpekar.

Valrörelsen närmar sig I takt med att valet 2026 närmar sig växer behovet för Tidöpartierna att visa resultat inom sitt viktigaste politikområde: brottsbekämpningen. Därför riskerar varje tillfällig förbättring att blåsas upp – medan grundproblemet, att Sverige fortfarande toppar listan i Europa för skjutvapenvåld, hamnar i skymundan.

Att minska antalet skjutningar från 30 till 12 är en förbättring. Men att använda det som ett kvitto på att kriget mot gängen är vunnet är att missa helhetsbilden – och riskerar att föra väljare bakom ljuset.