Liberalerna gräver sin egen grav – och applåderar medan de gör det Liberalerna har fått ny partiledare. Men entusiasmen uteblir. Valet av Simona Mohamsson, som saknar både nationell erfarenhet och starkt mandat, framstår snarare som en paniklösning än en nystart. Det är svårt att undgå känslan att partiet omedvetet är på väg att ta farväl av riksdagen – med ett leende på läpparna.

Ett absurt val – enligt alla utom partiet själv Att Simona Mohamsson nu föreslås leda Liberalerna har mötts av reaktioner från landets politiska kommentatorer som pendlar mellan beklämd förundran och brutal ärlighet. Viktor Barth-Kron beskriver processen som absurd och pinsam, Fredrik Furtenbach påminner om att hon är den minst erfarna partiledaren någonsin, och Elisabeth Marmorstein konstaterar att Pehrsons avhopp var förhastat och dåligt förankrat.

Det är alltså inte Mohamsson som kritiseras – utan de övriga, erfarna liberaler som tyst lämnat scenen. De med erfarenhet, kontakter och väljarförankring. De som hade kunnat ta ansvar – men valde att låta bli.

Ett maktparti utan vilja att leda Liberalerna är fortfarande ett regeringsparti, med statsråd i Rosenbad och partibok i var och varannan offentlig institution. Att detta parti, med sådan formell makt, inte lyckas få fram en självklar efterträdare efter Johan Pehrson säger något fundamentalt: det finns ingen kvar som tror på projektet.

Partiet har blivit ett tomt skal – ett varumärke utan innehåll. Ett livsuppehållande projekt som överlever tack vare moderata stödröster, medan inre splittringar och strategilöshet tömt det på all energi.

Sömnig papegoja eller död patient? Simona Mohamsson må vara en politisk talang. Men hon får inte sitt mandat för att hon är bäst lämpad – utan för att ingen annan ville. Hennes uppgift är att bevisa att papegojan lever – när alla andra redan diskret börjat planera begravningen.

Det hela liknar en politisk bodelning snarare än en nystart. Och kanske är det just det Liberalerna nu genomgår: ett kontrollerat sönderfall där alla hoppas på mirakel men ingen vill ta ansvar för haveriet.