Kabinettsfråga inför ödesmötet Det som skulle bli ett extrainsatt landsmöte om partiledarskap har utvecklats till ett politiskt chicken race.

Samtliga Liberalernas ministrar meddelar nu att de avgår om partiledaren Simona Mohamsson inte får förnyat förtroende på söndag. I praktiken görs därmed hennes nya SD-linje – det så kallade ”Sverigelöftet” – till en kabinettsfråga.

Gymnasie- och högskoleminister Lotta Edholm skriver att hon sitter på Mohamssons mandat och avgår om någon annan kandidat vinner. Arbetsmarknadsminister Johan Britz uttrycker samma sak. Jämställdhetsminister Nina Larsson och klimatminister Romina Pourmokhtari står bakom beskedet.

Det är en tydlig markering: partiledaren och regeringsmedverkan är odelbara.

En personomröstning – men också en linjeomröstning Formellt finns bara en punkt på dagordningen: ja eller nej till omval av Simona Mohamsson.

Men i realiteten gäller omröstningen partiets nya hållning till Sverigedemokraterna.

För första gången öppnar Liberalerna för att kunna sitta i samma regering som SD. Beskedet presenterades tillsammans med Jimmie Åkesson – med kramar och gemensam pressträff.

Det har utlöst kraftiga reaktioner internt.

Uppror i leden Flera lokala toppnamn har lämnat sina uppdrag eller meddelat att de inte längre ställer upp i val. I Stockholm, Malmö och Värmland uttrycks öppet missnöje.

Rasmus Jonlund i Stockholms kommunfullmäktige beskriver processen som ”manipulativ”. Partistyrelseledamoten Ina Lindström Skandevall säger att en motkandidat måste tas fram.

Ett av namnen som nämns är Cecilia Rönn, ekonomisk-politisk talesperson.

Problemet för nej-sidan är tiden. Att organisera en trovärdig motkandidat på en vecka är svårt – särskilt när partiledningen samtidigt kopplar samman regeringsmedverkan och ledarskapet.

Ledningen pressar – medlemmarna svarar? När ministrarna nu hotar att avgå höjs insatsen.

Om Mohamsson förlorar innebär det sannolikt:

  • Ministeravgångar
  • Regeringskris
  • Osäkerhet kring Tidösamarbetets fortsättning

Det är ett kraftfullt signalvärde – och ett strategiskt drag. Partiledningen använder sitt mandat för att tydliggöra konsekvenserna av ett nej.

Kritiker menar att det upplevs som ett ultimatum riktat mot de egna ombuden.

Demokratiskt avgörande eller maktspel? Landsmötet hålls digitalt och 183 ombud har rösträtt. Frågan som ställs är enkel. Konsekvenserna är allt annat än enkla.

Detta är en ovanlig situation i svensk politik: en partiledning som ställer hela sin regeringsnärvaro på spel i en intern förtroendeomröstning.

Det är en direkt konfrontation mellan:

  • Partiets medlemsdemokrati
  • Partiets regeringsansvar
  • Partiets strategiska överlevnad

Existentiell strid Liberalerna har under flera val balanserat kring riksdagsspärren. Den nya linjen kan ses som ett försök att säkra relevans i en borgerlig kontext där SD är en realitet.

Men den riskerar också att splittra partiet.

Uppgifter talar om lokalföreningar som överväger att bryta sig loss. Andra medlemmar beskriver sorgen över att ”inte känna igen partiet”.

Det är därför mer än ett partiledarval. Det är ett vägval om vad Liberalerna ska vara – och vem som äger partiets framtid.

En större konsekvens Om ministrarna avgår och regeringsunderlaget skakas påverkas inte bara Liberalerna. Det påverkar hela den politiska balansen inför valet.

Det som nu utspelas är ett av de tydligaste interna maktspelen i modern svensk partipolitik. På söndag avgörs om partiledningen lyckas samla partiet – eller om medlemmarna väljer att utmana den öppet.

Och i bakgrunden står frågan som allt kretsar kring: Är Liberalerna beredda att fullt ut acceptera SD som regeringspartner – eller inte?