Barnkalas som straffpåföljd – medan övergrepp pågick SVT:s senaste granskning visar ännu ett exempel på hur Kriminalvårdens hantering av samhällstjänst har tappat kontakten med verkligheten. En 35-årig man, som samtidigt utreddes för våldtäkter och sexuella övergrepp mot pojkar, placerades i barnverksamhet där han i åtta månader hjälpte till på barnkalas.
Placeringen skedde trots ett långt kriminellt förflutet och pågående polisärenden. Först när samhällstjänsten nästan var avslutad greps mannen – och dömdes senare till sex års fängelse för grova sexualbrott mot barn.
”Vi kan inte förutse” – men borde kunna bedöma Kriminalvårdens förklaring är återkommande: man kan bara utgå från den aktuella domen. Pågående utredningar delas inte automatiskt mellan myndigheter. Resultatet blir ett system där varje del ser sitt – men ingen tar ansvar för helheten.
Det är ett resonemang som möjligen fungerar på papper, men som faller samman när konsekvensen blir att misstänkta sexualförbrytare placeras i direkt närhet till barn.
Att hävda att detta inte gick att förutse är inte ett tecken på försiktighet – det är ett erkännande av strukturell blindhet.
När sekretess blir en ursäkt för omdömeslöshet Föreningar och verksamheter får inte veta vilka brott den dömde begått. De förväntas lita på Kriminalvårdens bedömning. Samtidigt visar granskning efter granskning att dessa bedömningar gång på gång brister – ibland på ett sätt som är direkt farligt.
Sekretess används här inte för att skydda rättssäkerheten, utan för att skydda systemet från kritik. Barnens trygghet hamnar sist i prioriteringsordningen.
Ett återkommande mönster – inte ett enskilt misstag Detta är inte ett isolerat fall. Under kort tid har flera avslöjanden visat hur sexbrottsdömda och grovt kriminella placerats i barn- och ungdomsverksamheter. Varje gång möts kritiken av samma svar: rutinerna följdes, ansvaret är uppdelat, ingen bär skuld.
När samma typ av ”misstag” sker om och om igen är det inte längre misstag. Det är ett systemfel.
Ansvar saknas – därför upprepas skandalerna Ingen tjänsteman riskerar personliga konsekvenser när bedömningarna visar sig katastrofala. Ingen beslutsfattare ställs till svars när barn utsätts för risker som hade kunnat undvikas med grundläggande omdöme.
Just detta är kärnan i kritiken mot dagens ordning: ett system där makt utövas utan ansvar. Därför fortsätter skandalerna. Därför lär de fortsätta – tills något förändras i grunden.
