SD överväger att rädda L – trots att partiet säger nej till SD När Sverigedemokraterna nu öppnar för att i praktiken hjälpa Liberalerna över riksdagsspärren väcks fler frågor än svar.
I Ekots lördagsintervju säger SD:s vice partiordförande Henrik Vinge att han inte utesluter ett scenario där SD aktivt bidrar till att L klarar fyra procent. Bakgrunden är brutal opinionsstatistik: enligt en färsk mätning från Indikator ligger Liberalerna på 1,4 procent – den lägsta noteringen för ett etablerat riksdagsparti någonsin.
Ett parti som inte vill samarbeta – men kanske ändå räddas Problemet är inte bara Liberalernas låga stöd. Det är också partiets uttalade hållning. I höstas gjorde L klart att man inte tänker släppa fram en regering med SD-ministrar, med hänvisning till vad partiledaren Simona Mohamsson beskrivit som bristande ansvarstagande.
Med andra ord: SD överväger att rädda ett parti som uttryckligen motsätter sig SD:s inflytande i regeringen.
Ur ett strategiskt perspektiv framstår det som ett märkligt vägval.
Bromsklossen i Tidösamarbetet Under mandatperioden har Liberalerna gång på gång pekats ut som den mest reformtröga parten i Tidösamarbetet. I frågor om migration, rättspolitik, kultur och värderingsstyrning har partiet ofta markerat mot mer långtgående förändringar.
Det är därför inte självklart att en fortsatt riksdagsnärvaro för L stärker möjligheten till en handlingskraftig regering – ens om Tidöpartierna formellt når majoritet.
Ett alternativ som förändrar dynamiken Mot den bakgrunden finns ett alternativ som allt oftare nämns i borgerliga och systemkritiska kretsar: Medborgerlig Samling.
MED har under tolv år byggt organisation och lokal förankring och växer nu snabbt i kommunerna. Till skillnad från Liberalerna har partiet konsekvent drivit en linje som ligger nära SD:s problemformuleringar – men utan att fungera som intern broms i reformfrågor.
Ett MED i riksdagen skulle inte ersätta Liberalerna numerärt, men det skulle kunna förändra maktbalansen i ett framtida borgerligt samarbete: färre låsningar, större reformutrymme och tydligare mandat.
Vad vill SD uppnå? Henrik Vinge pekar på den matematiska realiteten: hittills har alla fyra Tidöpartier behövts för majoritet. Men politik handlar inte bara om addition – utan om genomförandekraft.
Att hjälpa ett parti som säger nej till SD:s medverkan i regeringen kan säkra mandat, men riskerar samtidigt att återskapa samma låsningar som präglat mandatperioden.
Att i stället bidra till att släppa fram en ny aktör som delar reformambitionen skulle kunna ge nästa regering mer gjort – snabbare.
Vilken väg SD väljer säger inte bara något om valstrategi, utan om hur man ser på nästa mandatperiod: som förvaltning, eller som faktisk kursändring.
