SD:s krav på ansvar för SVT är inte ett hot mot fri press – det är ett sundhetstecken i en demokrati Sveriges Television befinner sig i sin största trovärdighetskris på decennier. På bara några veckor har public service-bolaget både felaktigt klippt ett tal av Donald Trump och visat ett AI-genererat videoklipp som om det vore äkta. När felet avslöjades dröjde rättelsen – och ännu en gång viftades kritiken bort som ”politisk”.
Men det är inte politik att kräva ansvar för skattefinansierad journalistik. Det är sunt förnuft.
Välkommen kritik – från rätt håll Sverigedemokraternas kulturpolitiske talesperson Alexander Christiansson sätter fingret på en växande frustration hos många svenskar: När vanliga medier misstar sig får de stå till svars direkt – men när SVT begår fel följer inga sanktioner, inga personliga konsekvenser, och rättelser når sällan lika långt som det ursprungliga inslaget.
Det är ett systemfel. SVT är inte en privat aktör på en fri marknad, utan en skattefinansierad institution med monopolartad ställning. När den institutionen misslyckas med sitt uppdrag påverkar det allmänhetens förtroende för hela mediesystemet.
Opartiskhet kräver mer än ord SVT:s vd Anne Lagercrantz talar ofta om ”transparens”. Men ordet har förlorat sin mening när transparensen slutar vid entrédörren till Gärdet. Rättelser sker i det tysta, medan misstag sprids viralt. Och när kritik kommer från högerkanten – eller från oberoende mediegranskare – reduceras den snabbt till ”angrepp på journalistiken”.
Det är inte journalistiken som kritiseras. Det är självbilden – en självbild där SVT fortfarande ser sig som opartisk, trots att förtroendet rasat bland borgerliga och konservativa väljare.
Förtroendeklyftan är ett demokratiskt problem Förtroendet för SVT är idag kraftigt polariserat. Vänster- och storstadsväljare har fortsatt högt förtroende, medan resten av landet ser ett medieföretag som tappat kontakten med verkligheten. Den klyftan är inte inbillad – den är mätbar. Och om SVT menar allvar med att värna demokratin, borde det oroa dem mer än kritiken i sig.
Dags att sluta gömma sig bakom Granskningsnämnden När SVT fälls sker det långt efter att skadan redan skett. Det finns inga konsekvenser för redaktionerna, inga krav på att förklara hur felaktiga inslag kunde passera intern granskning. Det är som att låta en myndighet hantera en säkerhetsläcka genom att ”anteckna händelsen”.
En verkligt oberoende public service behöver inte räds kritik. Den välkomnar den. För transparens handlar inte om att prata om öppenhet – utan om att visa hur makt används.
Public service – eller public trust? Frågan som SD ställer är i grunden enkel: Vem granskar granskaren? Om svaret är ”ingen” har vi lämnat demokratin bakom oss.
Ett fritt samhälle kräver fria medier – men också ansvarstagande medier. Den som lever på skattebetalarnas pengar ska inte bara stå upp för sanningen, utan också stå till svars när sanningen manipuleras.
