Fem möjliga vägar efter attackerna Kvartal tecknar i en genomgång flera tänkbara utvecklingsvägar efter USA:s och Israels attacker mot Iran – och Irans svar. Osäkerheten är total, men riktningen avgör om konflikten blir kort och avgränsad eller lång och regional.

Utgångspunkten är enkel: Iran har både militära resurser och ett nätverk av allierade miliser. Det gör att konflikten riskerar att bli mer utdragen än vad en första, riktad attack antyder.

Här är de huvudsakliga scenarier som lyfts.

1. Kort, riktat krig – följt av regimskifte? Det mest optimistiska scenariot är att konflikten stannar vid precisionsangrepp mot revolutionsgardet, missilbaser och delar av kärnprogrammet – och att detta snabbt leder till politisk förändring.

Men historien manar till försiktighet. Erfarenheterna från Irak och Libyen visar att regimskiften sällan leder till stabil demokrati. Även ett snabbt militärt förlopp kan följas av långvarig instabilitet.

2. Regimen överlever – men försvagas Ett alternativ är att regimen sitter kvar, men tvingas till begränsningar av sitt kärnprogram och sitt stöd till regionala miliser.

Problemet är att Irans ledarskap historiskt visat låg benägenhet till eftergifter under press. Samtalen med USA under våren ledde inte närmare en lösning – snarare tvärtom.

Sanktioner, ekonomisk kris och inhemska protester kan försvaga systemet – men det är inte detsamma som att det faller.

3. Regimen faller – men kaoset växer Flera bedömare ser en betydande risk att ett regimfall inte leder till stabilitet, utan till maktkamp.

Revolutionsgardet har starka ekonomiska och säkerhetspolitiska intressen. Ett militärdominerat styre eller inbördes konflikter kan inte uteslutas.

Med över 90 miljoner invånare och etniska spänningar skulle ett sammanbrott i Iran kunna utlösa en humanitär och regional kris av helt annan magnitud än tidigare konflikter i regionen.

4. Gulfstaterna dras in – Hormuz i spel Iran har redan beskjutit mål i regionen. Ett logiskt nästa steg kan vara att rikta vedergällning mot amerikanska baser eller arabiska grannländer.

Ett särskilt riskmoment är Hormuzsundet. En störning där skulle snabbt påverka olje- och gastransporter och få globala konsekvenser för energipriser och inflation.

Här finns den verkliga systemrisken: en regional konflikt som sprider sig ekonomiskt långt utanför Mellanöstern.

5. Iran lyckas slå hårt tillbaka Ett mer dramatiskt – men mindre sannolikt – scenario är att Iran lyckas orsaka betydande amerikanska militära förluster, exempelvis genom drönar- eller robotangrepp.

Ett sådant utfall skulle innebära en prestigechock för USA och riskera att dra in landet i ett mer utdraget och kostsamt krig.

Det verkliga osäkerhetsmomentet Det mest slående i Kvartals genomgång är att nästan alla scenarier innehåller instabilitet – även de som inleds med ett snabbt militärt övertag.

Det avgörande är inte bara om regimen faller eller överlever, utan vad som fyller maktvakuumet.

X som nyhetsnav Kvartals redaktionschef noterar dessutom en annan utveckling: X har återigen blivit den dominerande plattformen för realtidsuppdateringar vid stora världshändelser.

Under attackerna var flödet av text, video och analyser på plattformen snabbare än traditionella mediers uppdateringar.

Det är i sig ett tecken i tiden.

När krig utspelar sig i realtid och informationsflödet är omedelbart, flyttas nyhetsledarskapet från redaktioner till digitala plattformar.

Ett vägskäl – för regionen och världen Sammanfattningsvis tecknar Kvartal en bild av en konflikt där utgången är öppen – men där riskerna är betydande oavsett riktning.

Det kan bli kort. Det kan bli långvarigt. Men det kan också bli något helt annat: ett maktvakuum i en av världens mest strategiskt känsliga regioner.

Och det är just det som gör situationen så oförutsägbar.