S vill förbjuda privata sjukförsäkringar – men ger dem till egna chefer Socialdemokraterna har länge drivit linjen att privata sjukvårdsförsäkringar bör förbjudas. Argumentet är att de skapar en gräddfil i vården och riskerar att bryta mot principen om vård efter behov.
Men i S-styrda Stockholms stad betalar kommunen privata sjukvårdsförsäkringar till sina egna toppchefer.
Det rör sig om 29 förvaltningschefer, 16 vd:ar och ytterligare fem chefer. Kostnaden uppgår till drygt 1,6 miljoner kronor per år. Försäkringarna är tecknade hos Skandia och innebär tillgång till privat vård, bland annat vid Sophiahemmet.
”Jag är emot det” – men avtalen förnyas Finansborgarrådet Karin Wanngård (S) säger till DN att hon är ”kraftigt emot” privata sjukvårdsförsäkringar.
Samtidigt har försäkringarna förnyats varje år sedan Socialdemokraterna återtog makten 2022. Av de 45 cheferna har 22 tillsatts under nuvarande mandatperiod – samtliga med privat sjukvårdsförsäkring som en del av anställningsvillkoren.
Wanngård hänvisar till att systemet infördes av Moderaterna 2013 och menar att det inte går att ta bort förmånen för enskilda utan att kompensera på annat sätt.
Det väcker en enkel fråga: Om privata sjukförsäkringar är ett hot mot jämlik vård – varför är de nödvändiga för de egna toppcheferna?
Ett principiellt problem Lena Hallengren (S), som som socialminister försökte förbjuda privata sjukvårdsförsäkringar, säger att hon inte kände till upplägget i Stockholm men understryker att det inte är partiets politik.
Det politiska budskapet från Socialdemokraterna är tydligt: privata försäkringar skapar ett parallellt system och undergräver jämlikheten.
Men i praktiken används just dessa försäkringar som rekryteringsinstrument för kommunens högsta tjänstemän.
Argumentet från stadshuset är att man vill rekrytera de bästa – utan att matcha privat sektors lönenivåer.
Med andra ord: marknadslogiken fungerar när den gäller den egna ledningen.
Den större frågan: varför vill alla ha en försäkring?
Avslöjandet blottlägger mer än ett politiskt hyckleri. Det pekar på ett strukturellt problem i svensk sjukvård.
Om privata sjukvårdsförsäkringar är så attraktiva att de används för att locka och behålla chefer – vad säger det om tillgängligheten i det offentliga systemet?
Problemet är inte att vissa går före i kön.
Problemet är att köerna finns.
En trovärdighetsfråga Socialdemokraterna står inför ett trovärdighetsdilemma.
Antingen är privata sjukvårdsförsäkringar ett allvarligt hot mot jämlik vård – och då borde de avskaffas även för stadens toppchefer.
Eller så är de en rationell lösning i ett system där tillgängligheten brister – och då faller argumentet för ett förbud.
Att säga sig vara principiellt emot – samtidigt som man förnyar avtalen år efter år – är politiskt svårt att försvara.
Frågan är inte bara vad som är ideologiskt rätt.
Frågan är varför ledande politiker i praktiken agerar annorlunda än de predikar.
