S kallar kritik för ”rasism” – men vill själva tvångsblanda befolkningen Socialdemokraternas integrationspolitik har väckt hård kritik efter uttalanden om att ”blanda befolkningen” för att bekämpa segregation. I stället för att möta sakfrågan bemöter nu partiets toppnamn Jonas Attenius kritiken genom att kalla den för ”rasism”.
Allt är ”rasism” i vänsterns värld Att ifrågasätta Socialdemokraternas integrationspolitik blir enligt Attenius ett uttryck för ”rädsla för människor med annan hudfärg”. Samma logik återkommer gång på gång i vänsterns retorik: vill man sänka skatter – rasism. Vill man sätta hårdare straff för grova brott – rasism. Vill man kapa skatteslöseriet – också rasism. När sakargumenten tryter är anklagelsen om rasism alltid nära till hands.
Dimridå för en grotesk idé Bakom retoriken döljer sig en integrationspolitik som i praktiken innebär tvångsblandning av befolkningen – en djupt odemokratisk tanke som saknar stöd hos stora delar av väljarkåren. Människor som arbetat och sparat för att bo i ett villaområde riskerar att få se sina bostadsmiljöer omvandlade genom politiska beslut. Det är social ingenjörskonst av det mest aggressiva slaget.
Vem står egentligen för särbehandlingen? Det är ironiskt att just Socialdemokraterna använder rasismanklagelser som vapen. För i praktiken är det deras politik som bygger på särbehandling – olika regler och bidrag beroende på grupptillhörighet. Den verkliga jämlikheten uppnås inte genom att staten styr var människor ska bo, utan genom att alla behandlas lika inför lagen och får samma möjligheter att forma sina liv.
