En ny riktning – utan karta? Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson vill visa handlingskraft. Med partiets kongress som kuliss stramar hon åt retoriken, förflyttar sig högerut i kriminal- och migrationsfrågorna och deklarerar en ny, mer nationalistisk profil. Men enligt Aftonbladets politiska kommentator My Rohwedder är det långt ifrån klart vart partiet egentligen är på väg – eller varför.

Det socialdemokratiska loket ska rulla ut med kraft, men passagerarna – partimedlemmarna – tycks inte veta vare sig destinationen eller färdvägen. Och det är precis så partiledningen verkar vilja ha det.

En hårdare linje – men till vilket pris? Kongressen har präglats av utdragna förhandlingar och oro inom partiet. Den nya, hårdare linjen är inte oomstridd. My Rohwedder beskriver en ledning som inte bjuder in till diskussion utan snarare driver igenom sin strategi ovanifrån – ett steg bort från socialdemokratisk folkrörelsetradition och ett steg närmare SD och M.

I praktiken betyder det skärpt retorik kring brott och straff, tuffare migrationspolitik och vad Andersson själv kallar "patriotism". Rohwedder är inte imponerad och kallar det en "tramsig, semantisk övning". Hon antyder att Andersson borde kalla en spade för en spade: det här är nationalism.

SD-light eller ny socialdemokrati? Socialdemokraterna har prövat många strategier för att mota SD: ignorera dem, smutskasta dem, isolera dem. Nu återstår bara att försöka slå dem på deras egen planhalva. Enligt Rohwedder är det exakt vad Andersson försöker: att vinna över SD-väljare genom att efterlikna SD:s politik och symbolik – men med röd ros i kavajslaget.

Problemet? Det finns knappt några andra tydliga konfliktlinjer kvar. I takt med att Socialdemokraterna närmat sig SD i sakpolitik försvinner också de ideologiska skillnaderna. Det lämnar väljarna med en berättigad fråga: varför rösta på kopian?

Otydlighetens pris Partikongressen bär rubriken En ny riktning för Sverige. Men enligt Rohwedder är det oklart för alla inblandade vad denna riktning faktiskt innebär. När kongressen avslutas återstår det svåra arbetet: att få väljarna att förstå – och tro på – den nya linjen. Om ens partimedlemmarna vet vad den innebär är dock högst oklart.

Kanske är det där det verkliga problemet ligger. Inte i att Socialdemokraterna vill förändras – utan i att de tycks ha slutat förklara varför.